- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
356

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Oxenstierna blir Sveriges styresman - Kristinas förmyndarstyrelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ambassadören, om ett egendomligt intermezzo vid detta tillfälle.
Fransmannens dagbok skildrar det sålunda:

»Så snart underrättelse ingick om konungens död,
sammankallades riksdagen till möte i Stockholm. Den består av
de fyra stånden: adel, prästerskap, borgerskap och allmoge.
När talmannen i denna församling började sålunda:
’Konungen är död!’ utbrusto de församlade i gråt och klagan.
När det åter blev honom möjligt att tala och han ånyo
började: ’Konungen är död!’ ljöd åter en sådan jämmer och
klagan från församlingen, att han icke kunde fortsätta. Då
det äntligen blivit tyst, redogjorde talmannen för
händelsernas förlopp och framställde för riksförsamlingen, vad
som nu var av nöden: det viktigaste för staten i närvarande
stund vore att välja den högt älskade konungens dotter till
drottning, såsom ständerna hade lovat fadern, då han drog
ut på sitt härnadståg, för det fall att det skulle hända honom
något mänskligt.

Då steg plötsligen en ledamot av bondeståndet vid namn
Lars fram och utbrast: ’Konungens dotter? Vem är det?
Vi känna henne ej; vi hava icke sett henne än!’

Det blev sorl i församlingen.

’Då skall jag’, svarade riksdrotsen, ’strax låta föra henne
till eder.’

Flickan blev utan dröjsmål hämtad och framställd för
församlingen, särskilt för den nämnde Lars. Bonden betraktade
henne uppmärksamt och utbrast till slut: ’Det är sanning!
Se konung Gustavs näsa, se hans ögon, se hans panna! Hon
skall vara vår drottning.’

Strax blev hon då med instämmanden och omröstning
av alla stånden utropad till drottning och uppsatt på tronen.»

*



Sverige hade alltså fått en utkorad drottning. Men vem
skulle leda landets öden, till dess hon blev myndig? Vem
förmådde nu föra det väldiga krigsföretaget till ett lyckligt slut?

Till vårt lands lycka fanns en, som var självskriven. Det
var Axel Oxenstierna. Ingen hade så som han levat sig in
i sin konungs tankar. År 1626, då Gustav Adolf gick över
till Preussen, följde Oxenstierna med för att sedan icke på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free