Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - »De oövervinneliga» besegras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsättning som möjligt med Ryssland[1] och hade stora
förhoppningar på att det rysk-polska krig, som börjat på
sommaren 1632, skulle göra Vladislav mjuk.
På våren 1633 besöktes Sverige av sändebud från
tatarernas khan på Krim, som Gustav Adolf sökt förmå till att
angripa tyske kejsaren i Ungern.[2] Khanens beskickning
hade också året förut varit hos svenske konungen men icke
fått tillfälle att träffa honom. »Mycket bedrövade» häröver
hade »de tatterske gesanterne» nu kommit till Sverige och
fingo där audiens inför rådet. Deras uppdrag var att
framföra khanens hälsning, att något infall i Ungern kunde han
ej utlova, men svenskarne kunde påräkna hans hjälp mot
polackerna, om de själva inläte sig i krig med detta folk.
Värdet av den erbjudna hjälpen framstår i äkta orientalisk
belysning genom den lilla biomständigheten, att tatarerna
vid denna tid hjälpte — Vladislav mot ryssarne.
Minnet av de vänskapliga förbindelserna mellan Sverige
och det tatariska riket levde emellertid länge kvar vid
khanens hov, och i november 1650 överraskades svenska
regeringen av att »en tatarisk gesant ifrån Krim vore i skären
ankommen», såsom det heter i rådsprotokollen. Han blev
mottagen i rådskammaren av rikskanslern Axel Oxenstierna
och två andra riksråd. Härom förmäler rådsprotokollet:
»Efter avlagd hälsning begärde herr rikskansleren, att
gesanten skulle sätta sig.
Herr rikskansleren frågade om deras hälsa och tillstånd.
Gesanten: När han drog hemman ifrån var hans herre
och konung vid god hälsa.»
Därpå uttryckte Oxenstierna sin glädje över att khanen
på detta sätt velat förnya den gamla vänskapen mellan de
bägge staterna och bad så sändebudet att komma fram med
sitt egentliga ärende. Det befanns gå ut på, att eftersom
khanen nu förbundit sig med Polens konung att tillsammans
med kosackerna »antasta moskoviterne», så ville han erbjuda
Sverige att »taga sitt intresse i akt» genom att gå med i
förbundet.
Då begärde Axel Oxenstierna att få veta orsakerna till
detta nya krigsföretag mot ryske tsaren, enär man här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
