Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - »De oövervinneliga» besegras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en uppgörelse, som deras instruktion tillät dem att gå in
på. De svenska rådsherrarne voro fullt och fast övertygade
om att han bara ville Sveriges bästa, och slogo dövörat till
för Axel Oxenstiernas maningar att vara på sin vakt mot
den smidige och finurlige fransmannen.
Svårare var det för medlarne, vilka utgjordes av ombud
även för Englands, Hollands och Brandenburgs regeringar,
att förmå polackerna till eftergifter. Men att det fanns
prutmån på dessas pretentioner kunde man förstå, eftersom
de gingo ut på ingenting mindre, än att svenskarne skulle
taga Vladislav till konung, giva hans broder, Johan Kasimir,
Finland samt Ingermanland och till Polen återlämna
Preussen, Livland samt Estland. Däremot erbjöd sig Vladislav
att benäget åtaga sig Kristinas uppfostran och försörjning
— som en gärd av släktkärlek. Han lovade att behandla
»fröken» lika väl som sina egna syskon.
Axel Oxenstiernas harm över de svenska kommissariernas
sätt att sköta sig gav sig luft i skarpa brev till
kommissarierna och särskilt till hans son Johan, som var en bland
dem. Hur ynkligt tyckte han ej det var att, som han
säger, »låta franska sändebuden sålunda med svek locka
Eder tungan ur halsen och sedan göra där spott och löje av!
Det grämer och förtretar mig högeligen», skriver han, »att
jag måste uppleva den dag, då mitt folk så hastigt förgätit
deras store konungs dygd och höga mod samt det anseende,
han åt oss i världen förvärvat.» Därefter övergår
rikskanslern till att ge sonen en lektion i diplomatiens
nödvändiga konstgrepp: »Kunnen I, så söken att bota, vad
felat är! Dragen ut på tiden, och om det behöves, så
upptänken någon förevändning att göra om intet hela
avhandlingen! Gören det dock med finhet och förstånd och
icke såsom en bonde kommer framplumpande i ett par
stövlar! Dig, min son, varnar jag slutligen att aldrig
hädanefter uti så flepiga rådslag deltaga.»
Två dagar därefter skrev han ytterligare om samma sak:
»Käre son! Jag sörjer, att fäderneslandets bästa bliver så
illa vårdat. Laga nu, att sådant bättras! Ursäkta, förneka,
försäkra, att eder mening varit annorlunda, att den ej blivit
rätt förstådd, att nya föreskrifter kommit och dylikt! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
