Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - »De oövervinneliga» besegras - Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Sverige mottogs emellertid underrättelsen om
stilleståndets förlängning med glädje och tacksamhet. Men
rikskanslern kunde ej dölja sin djupa missräkning över att
underhandlarne icke inhämtat hans råd före det slutliga
avgörandet, »fastän», som han säger, »jag polske sakerne så länge
trakterat,[1] att de mig äro som ett fader vår kunniga». »Jag hisnar
över villkoren», skrev han till brodern, »och beklagar mitt
fädernesland, att det råkat i sådana händer. Jag beklagar,
att jag så länge levat, att allt vad min salig konung arbetat
för och jag efter mitt pund har hulpit att bygga under, blir
så oförsvarligt bortspelat — icke av vilja och uppsåt utan av
klenmodighet och oförstånd.» Och i ett annat brev till
brodern klagade han vemodsfullt: »Jag försäkrar dig, att Sverige
numera icke är halva den krona, som det i fjor varit haver.»
Man hade fått trygghet för tillfället, men varifrån nu taga
de stora summor, som kriget slukade? Det fanns ingen
annan råd än att låta kriget föda sig självt, att hänsynslöst
utnyttja Tysklands resurser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
