- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
474

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Kristinas gunstlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visa sig vid hovet, förrän han rentvått sig från skammen
att ha stått där som bakdantare, och låter honom tydligt
förstå, att en duell är enda möjligheten.

En tvekamp mellan en hög riksämbetsman och en simpel
överste ansågs emellertid efter den tidens uppfattning icke
ståndsmässig — och De la Gardie var uppenbarligen glad
över att så var förhållandet. Men inför Kristina var det
ingen ursäkt; hon dömde i saken med vida mer manlig
instinkt än De la Gardie och fann, att bakdantaren också var en
feg pultron. Ja han hade icke ens så mycket mannakraft i sig,
som behövdes för att rida ut stormen. Tvärtom
förödmjukar han sig ytterligare genom att till höger och vänster
anlita bönemän. Ej nog med att han skriver till sin svåger
pfalzgreven Karl Gustav; han söker också hjälp hos den
gamle rikskanslern, som han själv i sin lyckas dagar berett
så mången bitter stund. Bägge äro de dock villiga att stå
honom bi.

Helt oväntat får han emellertid från annat håll erbjudande
om en hjälp, som lovar mera, nämligen från en skotsk överste
vid namn Hamilton, vilken synes ha stått väl vid hovet.
Hur betecknande är det ej för De la Gardies natur, att han
nu genast är färdig att yttra sig med likgiltighet, ja
övermod om Axel Oxenstiernas mellankomst, som han ej tycker
sig behöva vidare! »Man gör saken stor och farlig, mera än
behov göres, varåt jag ler» — så överlägset yttrar sig nu
den, som nyligen stod där ynklig och bedjande. När han
därtill får vetskap om att drottningen mycket nådigt
mottagit hans mor och hans maka, som å hans vägnar
uppvaktat henne, finns ju ingen anledning till ängslan mer.
Allt synes vara så väl förspänt för De la Gardie, att stort
intet annat återstår för honom, än att sätta sig i sin vagn
och fara till hovet.

Så mycket fruktansvärdare kom slaget. De la Gardie hade
tillställt drottningen ett brev, vari den forne gunstlingen
visade så litet takt, att han konstaterade sig nu ha goda
utsikter att återvinna hennes ynnest. Kristinas svar kom isande
kallt: det sammanträffande med drottningen, vilket greven
hoppats på, kunde hon icke bevilja honom, ty det skulle bli
fullkomligt gagnlöst. »Det tillkommer icke mig», skrev hon,
»att föreskriva botemedel för Ert onda: det är endast av Er

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free