Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Greven till Visingsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sex år därförut innehade ämbetet, hade upprepade gånger
anhållit om avsked från detta värv i en »ond och barbarisk
landsort, vars egensinniga befolkning allt fortfarande vill
hålla sig vid sina gamla oseder».
Men för en självständigt anlagd natur med lust för
praktiskt arbete, just för en sådan man som Per Brahe, var
Finlands förkovran en lämplig uppgift. Tillståndet i denna
landsända var bedrövligt. Överallt syntes spår av de
grymma inbördes striderna under klubbekriget och av ryssarnes
härjningar. Förvildning och laglöshet åtföljde förödelsens
styggelse. Men Per Brahe grep modigt verket an att söka
hjälpa folket ur dess nöd. För att få överblick över sitt
vidsträckta arbetsfält företog han på nyåret 1638 en
inspektionsresa genom landet. I sin tänkebok antecknar han, att
han »i alla städer och orter blivit väl mottagen av adel,
borgare, bönder och krigsfolket. Jag fann för mig», skriver han,
»mycken oreda i alle saker och bättrade vad jag kunde.» I
sin reseberättelse till regeringen yttrar han sig också över
vad som ytterligare borde göras mot inbyggarnas bristande
företagsamhet och dryckenskap. Det förnämsta botemedlet
ansåg han vara att i Åbo instifta en akademi, ty en sådan
anstalt skulle befordra »ett gudligt leverne och uppegga
bokliga konster».
Grev Pers resa genom Finland är säkerligen den längsta
och mest ansträngande, som någon högre ämbetsman
företagit genom landet. »I Österbotten är» — berättar han —
»ett gudfruktigt, civilt, idkesamt, troget och gott folk, uti
deras leverne och boningar nobiliteten[1] mångannorstädes
övergåendes. De andra norra landens folk äro licentiöse[2] och
utan tukt, tagandes den ringaste aga i värsta måtto upp,
och äro övermåttan klagesamma. Oår kunna hos dem ofta
hända och förorsaka fattigdom, samt att de understundom
måste övergiva landet, sökandes annorstädes sin näring och
bärgning. De äta månge, åtskillige och ovanlige gånger om
dagen, frossandes övermåttan. Så mycket förtäres av dem
på en gång, som en arbetare i Sverige eller annorstädes kan
hava nog av i fyra eller sex mål. Den osed är hos dem, att
den prisas mest, som mest kan äta. De arbeta starkt, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
