Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Sociala strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustrus död skulle prästen få en ko, om den efterlevande
ägde sex stycken, »och», hette det, »för ett gement lik, som
begraves, gives tre mark».
För resten voro de ståndstvister, som avhördes på Gustav
Adolfs tid, nästan bara sådant smått käbbel, som behövs
för att pigga upp livsandarna. Av detta slag äro t. ex.
borgerskapets klagomål på 1629 års riksdag över ståndets
försvagande och skatternas påökning, vilken tillskrevs »en
part fribröder, som landsens goda under sig hava och intet
veta av någre pålagor». Rådet såg i dessa »skamlige och
ärerörige ord» ett hugg mot adeln och gav svar på tal.
Borgerskapet fick det beskedet, att ståndets försvagande komme
sig av dess egna ledamöters slöseri och oförstånd. I stället
för att låta sina barn lära sig något nyttigt läte borgarne
dem »tillväxa bak på ugnen och i askegraven och uppfödas
i kättja och lättja». Skall en borgare ge en daler eller två
till fäderneslandets försvar, »så åmar han sig, så klår han sig
i huvudet, så knorrar han, så morrar han», men icke förty
lever han i »frossaktig kräselighet i mat och dryck samt prakt
och prål i kläder».
Om ansatser till verkliga sociala strider kan man efter
händelserna mot 1500-talets slut tala först vid 1634 års riksdag.
Aldrig hade man sett allmogen »galnare» än nu. I dess namn
uppsattes en anonym skrift, hållen i ett häftigt språk och
fylld av klagomål över adelns många företrädesrättigheter
i samhället. Bönderna märkte väl, hette det, att herrarne
av all makt sökte göra bonden till »livegen träl och
prackare». Bleve icke »all oordning och landsfördärv avskaffade»
och adelns överflödiga egendomar indragna till kronan, så
nödgades bönderna att med Guds hjälp själva skaffa sig rätt.
Skriften blev av okända personer inkastad i kansliet och
räknekammaren. De maktägande funno den vara »en farlig
skrift och av en bov skreven»; den vore upprorisk och »kunde
omstöta land och kungariken».
Efterdyningar av allmogens knot förspordes på 1635 års
riksdag, men sedan blev det tyst. Axel Oxenstiernas
kraftiga hand klubbade ned all opposition. »Man måste intet
tillstädja», yttrade han, »att någon präst, bonde etc. kastar
fäderneslandet omkull.» Hans samhällsideal var en besutten
och förmögen adel, som gick i spetsen för de andra stånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
