Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - I hovets glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick då tåget tillbaka till slottet, där drottningen gav
en bal.
Till följd av mellankommande ogynnsam väderlek dröjde
det sedan till den 11 november, innan »The igenfundne
Dygders Uptogh» kunde gå av stapeln. Där såg man bl. a.
två verkliga »morianer» ridande på kameler. »Näst efter»,
säges det i programmet, »följier Berget Parnassus, ther opå
een konstlig Watukonst utgjuter sijne klare Watuspringer».
Överst uppe på berget satt Apollo och de nio
sånggudinnorna, »alla på åtskillige instrumenter spelandes».
Det allegoriska effektstycket i detta upptåg utgjordes av
»en härligt utarbetad vagn, dragen av två vite hästar, utan
kusk eller drivare. Bakoppå vagnen en värld-kugel,[1] vilken,
brinnande, igenom sin avgående rök tillkännagiver världens
förgängelighet. Bak uti vagnen sitter en skön, välutsmyckad
jungfru, beprydd med en gyllene krona, hållandes oppå sin
knä en kryddpotta[2] av allehanda sköna välluktande kryddor
och blommor. Denna vill beteckna, att all världenes prål
och härlighet icke annat är än en förgänglig vanskelig fåfänga.
Detsamma ock betecknas med Tempus (det är Tiden),
vilken oppå sitt huvud haver ett timglas med vingar till att
betyda tidens flyktighet. I sin hand håller han en lia.
Framför honom står ett rökekärl brinnande. Bakom står ett
dödehuvud med tvenne dödas ben, såsom ock bredvid honom
sitter en liten pilt, som utblåser i luften bubblor. Allt
betyder, som sagt är, det världsliga väsendes fåfänga.»
För dessa bilder av alltings fåfänglighet har vår gode pastor
visat ett grundligare intresse än eljest. Han skriver därom,
att där framkom bl. a. »en vagn förgyllder och väl beprydder»,
i vilken satt »en däjelig jungfru, kosteligt klädd ibland rosor
och liljor, var glad och sång[3] mycket ljuvligen,
representerandes ungdomens vällust. Men fram uti vagnen, mitt emot
jungfrun, satt döden, grym och förfärlig, havandes en lie i
sin händer, hållandes honom upp, som han ville hugga till
samma jungfru. Över hans huvud satt en död människas
huvudskult och tu dödes ben i korsvis och ett timmeglas».
Bredvid döden satt »en ung pilt och genom en liten pipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
