- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
515

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Kristina avsäger sig kronan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ingen kunde dock känna sig mera gripen av denna
avskedsscen än Axel Oxenstierna. »Hon är dock den store
Gustav Adolfs dotter», suckade den gamle. Han hade på
sista tiden återfått sin drottnings ynnest, och hans ord vägde
alltjämt tungt i Sveriges politik.

En vacker bild av rikskanslern på gamla dagar ger
Whitelocke i sin dagbok. En januaridag 1654 erhöll ambassadören
besök av den då 70-årige stormannen. Engelsmannen skriver
därom: »Ehuru han ej bodde långt därifrån, åkte han dock
i en med sex hästar förspänd vagn, åtföljd av tio å tolv
kavaljerer till fots och fyra betjänter. Han var en storväxt,
ståtlig och ganska vacker man med skinnfodrad
sammetsmössa på huvudet. Det grå håret och ett långt, brett skägg
bidrogo ej litet till hans behagliga utseende. Hans uppsyn
var på en gång allvarsam och livlig, och hans uppträdande
kännetecknades av värdighet, parad med mycken
förbindlighet.

Strax vid ankomsten satte han sig med ryggen åt elden,
emedan den, som han sade, var besvärlig för hans ögon. Han
talade med mycken färdighet ett ganska vackert latin; och
ehuru han var hemma även i franska, ville han dock ej tala
detta språk, ty han kunde icke förstå, varför det skulle
uttränga de gamla romarnes, som var både vackrare och rikare.

Sitt samtal kryddade han med en mängd nöjsamma
anekdoter, och det roade honom att berätta händelser ur sin
levnad och tala om Gustav Adolfs bedrifter. Han bad om
ursäkt för vad han kallade gubbaktig pratsjuka, men»,
tilllägger Whitelocke, »det var ett stort nöje ätt höra honom,
och han visade mycken klokhet samt vidsträckta kunskaper
i allt vad han sade.

Den gamle berättade också om den tid han tillbragt i
stillhet på landet. ’Jag var’, sade han, ’så uttröttad av allmänna
värv, att denna stillhet var mig till stort behag. Arbetet hade
blivit en börda för mig, och mycket sällskap besvärade mig.
En del av tiden tillbragte jag med läsning, isynnerhet i den
Heliga skrift, varuti all visdom och den största förnöjelse
äro att finna. Ni är mycket yngre än jag och torde få samma
anledning som jag att draga Eder tillbaka från stora
världen. Men tvivla icke på att Ni åter kommer i gunst!
Det rådet vill jag dock ge Eder att flitigt läsa Guds ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free