Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemlandet gjorde hon emellertid ett nytt besök där år 1667.
Den som nu eskorterade henne genom Sverige var riksrådet
Pontus De la Gardie, Magnus Gabriels broder. Hon visade
sig mycket intresserad av den unge konungens hälsotillstånd,
ty hon hade »förnummit, det han skulle vara sjukliger». Varpå
De la Gardie svarade: »En gång har han varit sjuker, och då
var det allenast av någon frukt, som han hade ätit. Eljest
är han, Gudi lov, av god och hälsosam natur.» Kristina
påstod emellertid, att det året eller kort därefter vore det fara
för hans liv, och tillade, »att han hade ett elakt[1] tecken uti
sitt ansikte».
På vägen till Stockholm möttes den forna drottningen av
regeringens förbud mot att hålla katolsk gudstjänst inom
landet. Och för den händelse hon ändå envisades att behålla
hos sig den katolske präst, som följde henne, och fortsätta
resan till Stockholm, hade Herr Pontus order att försäkra
sig om hennes person och föra henne ur landet.
När Kristina märkte, hur det var fatt, yttrade hon: »Jag
ser väl, att man vill allenast söka att reta mig, att jag skulle
göra en dumhet. Men jag tackar Gud, jag haver en god maga
och vet bättre än att göra mig själv skada.» Hennes visit
kom denna gång ej att sträcka sig längre än till Norrköping.
Där förklarade hon, att hon fått nog av svenska regeringens
gästfrihet, och gav sig i väg »som en blixt» enligt egen utsago.
Så sönderslet hon, sin vana trogen, i ett anfall av
uppbrusning det nät, som hon mödosamt knutit ihop. Den gången
lämnade hon sitt fosterland för alltid. Hon och Sveriges folk
förstodo varandra ej mer.
Färdens hastighet bedömes lätteligen med ledning av
Pontus De la Gardies tillstånd efter densamma. Han blev,
så militär han var, ordentligt sjuk av »denna mycket
hastiga resa uti detta dambotta[2] vädret», såsom han själv
berättar i brev till sin broder. Ont i ögonen fick han och »en
slem fluss och halssjuka» med åtföljande »elake besvimningar»,
så att han måste stanna en längre tid i Malmö och hämta sig.
I rådet hade det varit fråga om formliga kraftåtgärder
mot Sveriges forna drottning. Riksdrotsen yttrade bland
annat: »Vi kunna intet försvara för världen, att vi låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
