- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
544

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl Gustavs barndoms- och ungdomsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reste ut till Tyskland, ty meningen var, att hans gemål
snart skulle följa efter dit.

Så fingo de båda furstebarnen växa upp tillsammans på
Stegeborg ända till Maria Eleonoras återkomst med sin
älskade makes lik på våren 1633. Då tog drottningen sin
dotter till sig, och de bägge kusinerna blevo för några år
skilda åt. Men då Axel Oxenstierna kom hem, fann han
nödvändigt att taga Kristina från hennes moder och åter
ställa henne under pfalzgrevinnans ledning. När Katarina
nu flyttade över till Stockholm för att ägna sig åt
Kristinas uppfostran, fick den fjortonårige Karl Gustav följa
med.

Nu blev lille pfalzgreven åter den unga drottningens
lekkamrat och käraste vän. Från den tiden blir han också mera
uppmärksammad av förmyndareregeringen, vilken dittills
lagt an på att hålla pfalzgreven och hans familj borta från
allt, som hade minsta smak av statsangelägenheter. Axel
Oxenstierna hade sett så många obehagliga drag av de tyska
småfurstarnes snikenhet och övermod, att han ansåg sig böra
hålla dem kort. Annars var det fara värt, menade han,
att hans fädernesland skulle bliva inkräktat av dylika
personer. »Det släktet kan ingen bliva kvitt, om icke det
uthungras», yttrade han helt föraktligt.

Snart åtog sig Axel Oxenstierna på Johan Kasimirs
och Katarinas önskan att övervaka Karl Gustavs
uppfostran. En dag i slutet av mars 1637 infinner sig rikskanslern
själv i den enkla boning, där den unge fursten bedriver sina
studier under en informators ledning. Och nu blir det
examen både utan och innan. Med en mönstrande, ogillande
blick överfar rikskanslern först de otapetserade väggarna i
rummet, »storligen förundrad, att prinsen var så illa
accomoderad,[1] att kammaren ej var klädd». Hovmästaren får
tillsägelse, att detta måste ändras. Därnäst flyger blicken till
bokhyllorna. Det tilltalar ej den stränge granskaren, att
böckerna »efter studentevis» äro uppsatta på hyllor i stället
för i ordentliga bokskåp. Och så avsynas själva böckerna.
De befinnas gamla och nötta. Sådant anstår icke prinsen.
Han bör ha »nya auctores, vackra libri, globos och mappas».[2]


[1] Att det var sä illa ordnat för prinsen.
[2] Nya författare, vackra böcker, glober och kartor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free