Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl Gustavs barndoms- och ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde ej nog prisa den unge pfalzgrevens »gode hållning och
berömmelige, heroiske förehavande». Tack vare sin makt
över soldaterna lyckades han också vid ett tillfälle efter blott
sex veckors krigstjänst att mitt under kulornas vinande
samla en flyende svensk avdelning till nytt anfall. Därvid
fick han en muskötkula genom kläderna, dock utan att bli
sårad.
På samma gång Karl Gustav sålunda utbildade sig till en
dödsföraktande krigare, fick han under Torstenssons ledning
studera härförarens konst. Fältherren lämnade honom del
av alla krigsplaner och lät honom deltaga även i de
hemligaste rådplägningar vid högkvarteret. Och att ynglingen
förstod att tillgodogöra sig krigets lärdomar, därpå har man
Torstenssons eget intyg. När kriget med Danmark började,
var Karl Gustavs lärotid avslutad. I oktober 1643 utnämndes
han till överste för det kurländska rytteriet. Hans regemente
åtnjöt ryktet att vara ett bland de tappraste i hela armén,
och under sin unge överstes befäl befäste det ytterligare sitt
anseende genom flere vackra bedrifter, ej minst i kriget
mot Danmark, där han gjorde sina lärospån för framtida
bragder. I slaget vid Jankau bidrogo de kurländska
ryttarne kraftigt till segern. Men så blevo också många av dessa
käcka gossar kvar på valplatsen, och Karl Gustav själv kom
nästan blott genom ett underverk undan med livet. Hans
hatt och rock blevo genomskjutna, och en kula slet av en lock
av hans långa svarta hår, men för övrigt blev han oskadd.
Men Karl Gustav erinrade sig också, att han hemma i
Sverige hade viktiga intressen att bevaka. Han måste söka
avvinna barndomsvännen det avgörande ordet. Därför
passade han på, när Torstensson nedlade sitt befäl, att återvända
hem. Det var på hösten 1645.
Han syntes roa sig tappert vid hovet, han deltog med iver
i ringränningar och baletter, men i hans förtroliga brev
framskymtar en stark längtan efter ett verksammare liv. Hoppet
om att komma till ett avgörande i förhållandet till Kristina
höll honom dock kvar i huvudstaden.
Men ju mer tiden skred fram, ju tydligare blev det för
honom, att han icke skulle vinna drottningens ja. Och han
kände sig ej det minsta övertygad av sin systers tröstegrund
»Jungfrun säger ofta nej till den hon gärna vill hava för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
