Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl X Gustav
- Fjärdepartsräfsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjärdepartsräfsten.
DE kungliga slotten i Stockholm och Uppsala vid Karl
X:s tronbestigning kunna anses som symboler för rikets
ekonomiska ställning. De stodo så tomma, att man
måste hos rikets stormän låna ihop vad som behövdes för
att kunna fira konungens kröning på ett värdigt sätt. Allt
annat än angenäm var den uppgift Kristina sparat åt sin
efterträdare. Overksam hade han måst åse, hur rikets
förvaltning gick vind för våg. Redan i slutet av år 1651 hade
han i ett brev från Öland klagat, att »nästan intet är övrigt
för kronan». Men nu var äntligen hans tid kommen.
Karl Gustav visste vad han ville. Först och främst gällde
det att stoppa det vanvettiga slöseriet inom hovhållningen.
Med kraftig hand drog han ett streck över hela massan av
överflödiga hovämbeten och den därmed förenade
utgiftsstaten och återgick till Gustav Adolfs hovstat. Andra
sparsamhetsåtgärder i stil därmed följde slag i slag.
Men för att skaffa medel till rikets nödvändiga utgifter
krävdes mer än att spara. Enda möjligheten var, att kronan
återtoge vad Kristina lättsinnigt skänkt bort. På 1655 års
riksdag föreslog konungen en indragning till kronan av en
del förläningar. Adeln, som det gällde, insåg själv, att en
reduktion var nödvändig. Nog verkade också den varning,
som uttalades av den nye rikskanslern, Axel Oxenstiernas
son, den redlige och duktige Erik Oxenstierna, som vid
Karl Gustavs sida kom att intaga en ställning påminnande
om vad hans fader varit för Gustav Adolf. Han yttrade:
»Vill man icke i tid söka bot, skall sedan oförmodligen
nätet dragas oss allom över huvudet, när skadan blivit obotlig.»
Med denna fara för ögonen »sade mången ja till vad han
gärna velat neka», och adeln fann för gott att ge sitt
samtycke till reduktion av en del gods, bortskänkta efter Gustav
Adolfs död, nämligen först och främst alla »omistliga» gods,
d. v. s. sådana som behövdes för krigsmaktens underhåll
och andra nödvändiga utgifter, samt därtill en fjärdedel av
övriga gods. Hela reduktionen har därav fått namnet
fjärdepartsräfsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0557.html
