Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Polska och ryska krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aktstycken i svenska riksarkivet. I själva verket utgjorde de
belägrande blott 1,100 man och saknade belägringsartilleri,
medan klostret hade ett fördelaktigt läge på ett berg, var
befäst med starka murar samt stormfria gravar och
försvarades av en ordentlig garnison på minst 400 man med grova
kanoner till sitt förfogande.
Att beteckna de tillbakaslagna angriparna som svenskar
är också omotiverat, eftersom inget svenskt regemente och
troligtvis ingen svenskfödd officer var med vid Czetochowa.
Händelsen fick emellertid stor betydelse, ty den rubbade
tron på svenskarnes oövervinnelighet. Den har gått igen
i den polska litteraturen alltifrån samtida rimkrönikor ända
till Sienkiewicz’ historiska roman »Syndafloden» i våra dagar.
Sienkiewicz har för övrigt byggt sin roman på en dylik
gammal rimkrönika, som i mörka färger utmålar svenskarnes
gruvliga framfart men ändå icke kan låta bli att ge ett visst
erkännande åt deras manstukt i jämförelse med ryssarnes,
»vilka icke hade försyn varken för rena jungfrur eller för
oskyldiga barn».
Som en lavin växte den polska folkrörelsen, och det tycktes
omöjligt att bryta dess kraft. Det lätta polska kavalleriet
var allestädes närvarande och oroade ständigt fienden, men
då dessa krigare mötte något kraftigare motstånd, voro de
spårlöst försvunna — för att snart dyka upp igen.
Svenskarne gjorde snabba marscher genom landet härs och tvärs,
segrade i alla strider och drevo fienderna fram och tillbaka
på öppna fältet — men Polens herrar blevo de ändå icke, ty
landet hade inga starka fästningar, varifrån befolkningen
kunde hållas i schack.
En gång i mars 1656 blev Karl Gustav under en
ansträngande marsch från sydligaste Polen norr ut instängd i
sumpmarkerna mellan Weichsel och dess biflod San. På vänstra
stranden av Weichsel stod en fientlig här, minst dubbelt så
talrik som svenskarne. På östra stranden om San väntades
dessa av en annan styrka, ungefär jämnstark med deras egen.
Söder ifrån oroades de av strövkårer. Fienden jublade.
Konungen av Sverige hade, sade man, trott, att lyckan var
fyrkantig, fastän alla ansett henne vara rund som ett klot.
Men nu hade han också fått se, att hon kunde rulla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
