Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl X Gustav
- Ur Erik Dahlbergs dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin gravplats oppå kyrkogården, varest han hade ärnat låta
mig begrava. Men den allsvåldige Guden vare pris och ära,
som mig för denna gången ifrån sådan eländighet frälste!»
*
I december 1656 uppenbarade sig den försvunne åter i
svenska lägret, frisk och färdig. Konungen lärde sig sätta
alltmer värde på den unge officerens duglighet och käcka
mod. Kostlig är t. ex. berättelsen om hur Dahlberg fick
den väl befästa staden Brest-Litovski i Lithauen att ge sig.
I dagboken skildrar han, hur stadens garnison »häftigt med
stycken och muskötekulor kring om sig spottade». Dahlberg
hade emellertid satt sig i sinnet att ta reda på, hur pass
starkt fästningens läge var, och rekognoscerade med sådan
iver, att han riskerade livet.
När konungen såg, hur våghalsigt hans oumbärlige
ingenjörofficer utsatte sig för fiendens kulor, lät han genom
upprepade bud, bland dem en trumpetare, uppmana honom att
draga sig tillbaka. Dahlberg lydde men beslöt att på
återvägen begagna sig av trumpetaren för att komma fästningen
ännu närmare. I närheten av stadsporten låter han mannen
blåsa an och sakta rida fram mot staden. Dahlberg rider
efter steg för steg, och när han kommer inom hörhåll, låter
han trumpetaren utropa, att konungen av Sverige skickat
en officer att tala med de belägrade. Dessa svara, att det
icke är krigsbruk att komma en fientlig fästning sä nära,
men Dahlberg uppehåller dem med prat och gör under tiden
lugnt sina iakttagelser om fästningens belägenhet. Till slut
tycka de polska officerarne emellertid, att det går för långt,
och kommendera »Ge fyr!» Men då ropar Dahlberg till dem:
»Trots, att I skjuten ett skott! I skolen veta, att konungen
i Sverige har 80,000 ungrare och kosacker hos sig. Och inom
en timma skall icke en levandes själ vara av eder i Brest, om
I haven det hjärta att skjuta efter mig, som konungen till
eder i god mening sänt haver.» Med dessa ord rider han
sin väg »så sakteligen; och skedde icke ett skott», tillägger han.
Men när han kom tillbaka till konungen, som åsett
alltsammans, »vankades det över alla måtton bannor», fastän
konungen i grund och botten var belåten både med Dahlbergs
iakttagelser och med resultatet, som blev, att polackerna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0581.html
