- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
619

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne skaldeöden - »Den svenska skaldekonstens fader»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Georg Stiernhielm härstammade från en gammal ansedd
bergsmannasläkt, som dock råkat i fattigdom. Hans bana
blev ämbetsmannens, men av denna jordens goda fick han
ej mycket. Hela livet hade han dryga skulder att dragas
med — det var den svenske statstjänarens vanliga lott den
tiden. Först när nöden riktigt grinade emot honom, lyckades
han få ut av sin surt förvärvade lön men nästan aldrig
alltsammans. Mot slutet av 1653 skulle det dock bli en ända på
fyra långa års väntan — och då blev han hugnad med en
fjärdedel av lönen för alla dessa år!

En gång led han skeppsbrott på en resa till Sverige från
Dorpat, där han var vice hovrättspresident. Men fast han
förlorat all sin egendom, tappade han icke modet. Samuel
Columbus skildrar, hur hans medpassagerare stodo där
»sorgbundne och modfallne och sågo på varann med bedrövligit
lynn’ och dumma[1] munnar». Men då stiger Stiernhielm upp
»och tar på att dansa och sedan med allehanda lustiga språk
bravera lyckan,[2] så att alle måtte le och förgåto stor del av
sitt innevarande tillstånd».

Columbus har också en annan god historia, som visar,
vilken filur och tjuvpojke vår skaldekonsts fader i grund och
botten var: »Den tid Stiernhielm var lantråd i Livland, hade
han så stort namn om sin lärdom, att han i gemen hölls för
att ha en spiritum familiarem.[3] Ibland andra var en doktor
juris, benämd Wirginius, juris professor i Dorpat, som fullt
och fast var i densamma meningen så högt, att han i
hemlighet bad Stiernhielm att visa honom bemälte spiritum.
Stiernhielm, märkandes den andres enfaldighet, bejakade honom’et
inom några dagar, allenast han för ingen ville säga’t. Doktor
Wirginius förpliktade sig på det högsta till tysthet och kom
en gång och annan till Stiernhielm i samma akt och uppsåt
att få se hans spiritum familiarem. Stiernhielm, sedan han
länge nog hade dragit ut tiden och så desto mer uppretat den
andres längtan, tar han änteligen Wirginium med sig i den
inre kammaren, och efter stor förberedelse kommer han fram
med ett mikroskop eller synglas, därutinnan han hade
inneslutit en levande lus. Som nu den lusen gav ett sällsamt
anseende och Wirginius sådant aldrig förr hade sett, ser han


[1] Stumma.
[2] Trotsa ödet.
[3] En trollkunnig tjänsteande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free