- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
624

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne skaldeöden - Lasse Lucidor den olycklige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som säges ha »hållit Lars Johansson till studier och honom
mycket påkostat». Ynglingen fick studera i Uppsala, och
den svenska studentens fria liv med den tillsats av obändig
vildhet, som utmärkte tiden, tilltalade honom så, att han
aldrig blev något annat än student.

Ej berodde det på saknad av begåvning, ty Lasse Johansson
var och gällde för ett språkgeni. Under vidsträckta resor
fick han tillfälle att förkovra sina anlag och »bekomma
experiens», såsom Wivallius kallar det, utan att såsom denne
behöva taga sig fram enligt metoden att »ljuga sig igenom
ett land». Ty Wrangels nåd lyste nog över den unge studenten
och hjälpte honom fram genom främmande länder.

Som trettioårig finna vi honom åter hemma i Sverige,
trampande en fri poets törnbeströdda stig. Han tjänar en
slant då och en slant då på att träda fram på förmögna mäns
födelsedagar, vid bröllop och begravningar och framlämna
eller läsa upp en för dagen författad dikt. Det var den
mänskliga fåfängan, som den fattige poeten fick göra till sitt
levebröd, men så är också dikternas kvalitet i regel därefter.
Vad som åt Lasse Johansson eller — såsom han ibland »för
sin vidriga världs skull» kallade sig — »Lucidor den olycklige»
berett ett rum bland svenska skalder, det är icke hans
yrkesverser över de »högsälla liken», icke dikter sådana som
»Gifteros uppå den ärborne, förnäme och välaktade herr Thomas
Pehrmans, förnäm köp- och handelsmans, så ock dygdfäst,
skönprislige och kysksinte mö Margareta Nilsdotters
brudlöft- och hedersdag». Vad Lucidor och andra av
griftpoeternas skrå här skapat hör mestadels, för att använda
Karlfelts betecknande ord, till »poesiens värsta trasgrannlåt».
Högt kan man icke skatta den poetiska ådran i tirader som:

»jämmer, jämmer, ah, ah, att herr Wibbling dog!»


Bestående värde har just ej heller parentationen över
assessor Rosenholm, som en tid varit Stockholms
borgmästare, och som var födder i

»de östregöters land, som konst och dygden göder,
varav det samma land så månge kloke föder,
som knappt de andre gör.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free