- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
629

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne skaldeöden - Lasse Lucidor den olycklige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Me’n jag stå kan, står jag bi,
fast buken (det jag läll ej ämnar) rämnar.
Res opp din kropp, säg topp,
stöt glas och stop ihop,
kom, kom, drick om! Den bortgår är en glop.»


Hade Lucidor det motigt och knappt här i världen, så
uppvägdes detta dock för en sådan natur som hans av den
härliga känslan att vara sin egen herre, en fri man och ingens
tjänare, »en suverän vagabond». Och mot livets olyckor
och sorger sökte han tröst i diktens värld:

»Skulle jag sörja, då vore jag tokot,
fastän det ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fulla synas gå krokot —
vakta på tiden, hon lär full gå rätt.»


Och dock är Lucidor ingen glad poet. Han saknar den
själens och kroppens harmoni, som gav Stiernhielm hans
sinneslugn och hans goda humör. Lucidors skämt med brud
och tärnor vid bröllopet är grovkornigt och drastiskt, såsom
tiden ville ha det, ja ännu mera cyniskt och oanständigt än
hos samtida skalder, men mitt i sin brutala uppsluppenhet
verkar det stundom nästan hemskt, och man känner, att
det icke springer fram ur någon sprudlande livsglädje. Hans
humor är tung och mörk, oden mörkaste humor som finns
i den svenska lyriken», säger Karlfeldt. »Han hade
världssmärtans mörka droppar i sitt röda karolinska blod. Hans
sång siar skorrande om fall, om undergång, mitt i den svenska
ärans stormaktsdagar.»

Det ligger mycket bakom namnet Lucidor den olycklige,
och i den diktning, som väller fram ur djupet av hans hjärta
i de stunder, då han fick vara helt sig själv, fick slippa att
dikta för bröd, »flödar själskvalens och syndaångerns källa
bitter och het som från avgrundens kittlar». Döden och domen
fylla då hans tankar, gripa med järnhand om hans arma,
skräckslagna själ och frampressa hemskt skärande ångestskri
ur hans beklämda bröst:

»Rys, hissna, skälv, bäv’, darra, kropp och leder!
Res upp, mitt hår; min’ tankar, stigen neder
till avgrunds djup och sen, vad kval där är,
som fräter allt men ingenting förtär,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free