Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Ryska kriget 1741—1742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försprång i krigsförberedelserna. Men de visste med sig,
att de voro ohjälpligt underlägsna till sjös, eftersom
Peter I:s flotta fått alldeles förfalla. Därför satte de in all
sin kraft på rustningarna till lands.
Svenskarne däremot förmådde aldrig utnyttja sin
överlägsenhet till sjös, ty de omintetgjorde den själva genom att ge
folket dålig proviant och förlägga flottan på en plats i finska
skärgården, där tillräckligt med gott dricksvatten ej fanns
på mindre än fem mils avstånd. Följden blev en smittsam
sjukdom, som rasade så våldsamt, att fjorton dagar efter
krigsförklaringens utfärdande 2,400 man voro sjuka och över
700 hade dött. De återstående 2,000 voro alldeles
otillräckliga att bemanna fartygen med. Det hjälpte icke, att
förstärkningar anlände från Sverige, ty farsoten rasade lika
våldsamt bland dem. Icke en enda duglig läkare eller fältskär
fanns ombord. Amiralen själv föll offer för farsoten.
Till lands hade Buddenbrock ej heller någon lätt uppgift.
Själv var han en tapper krigare, som vunnit krigserfarenhet
vid Ljesna och Pultava, vid Bender och Stralsund. Men vad
hjälpte det, då brist på livsmedel gjorde det omöjligt att i
tid sammandraga tillräckligt med folk och hästar! Så nog
fick Buddenbrock bittert ångra, att han på riksdagarna
sällat sig till dem, som ivrigast hetsat till krig.
Ryssarne däremot utvecklade större kraft och beslutsamhet.
Den 21 augusti ryckte 11,000 man ryska trupper mot
gränsfästningen Villmanstrand vid Saima, som försvarades
av blott 1,100 man. Och den styrka på 4,000 man, varmed
generalmajor Karl Henrik Wrangel skyndade till stadens
undsättning, blev slagen efter några timmars strid, trots
enstaka regementens tapperhet. I den ojämna kampen
utmärkte sig särskilt Västerbottens regemente, som förlorade
alla sina officerare så när som på en fänrik men ändå höll
ihop och gav eld åt två håll, tills de kvarlevande slutligen
marscherade bort från slagfältet i sluten trupp.
Efter slaget vände ryssarne sina kanoner mot Villmanstrand,
som stormades och brändes. Stadens invånare bortfördes i
fångenskap. Ryssarne voro emellertid alltför ofullständigt
utrustade för att kunna begagna sin seger och drogo sig därför
tillbaka över gränsen igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
