Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne lyckas rädda sin maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga honom med våld till anförare. Han måste rymma till skogs.»
En dag vid tretiden på morgonen kom kaptenen upp till
Skinnskatteberg, »som är känt för mycket krögeri. Som
helgdag varit dagen förut, var folket ännu kvar här till en
stor myckenhet och surrade uti stugan utanföre mitt rum,
så att jag ej fick sova.
Jag hörde mycket bullras och sorlas men isynnerhet en,
som svor och dundrade faseligen. Han slog hop nävarna, att
om han varit med, skulle de intet så lätt fångat dalkarlarna.
Han skulle visat, vad bönder kan göra, svor och stojade.
De andra ville tysta honom. Han skulle veta, att det låg en
främmande herre i kammaren. — ’Ta mej den och den, om
det vore landshövdingen själv, skulle icke jag lära honom gå
ur vägen!’
Detta förargade mig högeligen. Jag steg upp och gick utan
att säga något genom stugan till länsman, som bor här i byn,
och befallte honom myndigt taga handklovarna med sig och
följa mig. Jag viste honom min instruktion och konungens
underskrift, då han straxt lydigt följde till gästgivaregården.
Jag öppnade sakta stugudörren och hörde denna ursinniga
människan ännu stoja, steg in till dåren och sade: ’Du är
en av upprorsmakarne! Länsman, kom och skruva handklovarna
på honom! Han skall föras till Västerås’ slott!’ Alla
tystnade, ölsinnet förgick honom, och han började falla på
knä. De äldre kommo omkring mig, tiggde och bådo mig
skona honom. Han vore full och visste ej, vad han gjorde!
— Jag höll mig allvarsam: han skulle mista huvudet. Men
alla gräto och tiggde om nåd. Det var en hederlig, välmående
bergsmans son från Ugglebo, en ung gloper, som ej annars
vore elak.
Änteligen lät jag beveka mig, höllt en sträng straffpredikan
och berättade dem om dalkarlarnes öde, och att jag kände,
det Skinnsbergsboarne voro färdiga att gå åt Stockholm, om
det hade lyckats för dalkarlarne. För deras böner och gråt
skulle jag nu skona en så rasande människa, i hopp att han
bättrar sig, och att detta blir en varning för alla i socknen att
ställa sig konungens nådiga befallning till efterrättelse.
Jag lät avtaga handklovarna och skrev upp hans namn och
gård, och aldrig tror jag någon människa fått mera tack och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
