- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
209

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjänstehjons klädedräkter stadgat är». Meningen var att
därmed göra slut på den ovillighet, som tjänsteflickor i en
del landsorter visade att sköta kreaturen, beroende på »deras
vanartige vederlikars förakt och förvitelse». Till yttermera
kraft och verkan tillades i förordningen följande: »Vore ock
någon så lättsinnig, att han föreviter dem denna sysslan,
plikte en sådan 10 daler s. m.; men är det ett tjänstehjon,
som sig således förbrutit, have förverkat halva årslönen,
den förolämpades ensak.»

Näppeligen torde man dock överdriva, om man tillmäter
ännu större betydelse för det svenska jordbrukets upplyftande
på ett högre plan åt det beslut, som ständerna fattade år 1756
om genomförande av storskifte. Den första förordningen
därom utkom följande år, men verkningarna visade sig
dock först långsamt.

Genom storskiftet befriades jordbruket från ett svårt
missförhållande, som under århundraden verkat hämmande.
Ända sedan forntiden och medeltiden lågo böndernas stugor
— mest för det gemensamma försvarets skull — hopgyttrade
till mer eller mindre snuskiga och eldfarliga byar.
Ursprungligen hade endast själva hustomten varit enskild egendom
och all den övriga jorden byns gemensamma tillhörighet.
Men under medeltiden fördelades åkerjorden på gårdarna så,
att var och en fick sin andel i ali sorts jord, både bättre och
sämre. Skog och betesmark ingick ej i delningen utan
brukades gemensamt. Egendomarna bestodo nu av en mängd
kringspridda tegar, vilkas antal ökades, så snart ett stycke
utmark odlades upp. Ty då skulle varje gård ha sin
åkerteg i det nya gärdet. Genom arvskiften blevo alla dessa
jordbitar ytterligare styckade. Så bestodo ägorna i Hyllie by invid
Limhamn i Skåne av 2,508 tegar, vilka voro fördelade mellan
33 bönder. Ja man kunde få se en by, vars 20 jordägare voro
lyckliggjorda med över 5,000 jordlappar, somliga så smala, att
man ej kunde vända med plogen utan att komma in på
grannens åker.

Vilket besvär, vilken tidsspillan att föra dragare och
redskap från jordlapp till jordlapp, ofta långt från gården!
För att icke tala om de orimligt långa transporterna av
skörden! Och hur beroende blev man ej av sin granne,
särskilt i skördetid! Skörden måste göras samtidigt av alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free