Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som voro ivriga i början, men ju närmare man kom
avgörandet, dess större visade sig alltid svårigheterna.
Särskilt var det besvärligt att övertyga allmogen om att
somliga måste utbyta bättre jord mot sämre av större areal.
Skiljaktigheterna i natur och brukningssätt mellan olika
landsdelar av Sverige voro också alltför stora, för att samma
tillvägagångssätt för storskiftets genomförande skulle lämpa
sig för hela riket. Därför behövdes olika förordningar för
olika län, och en del sådana tillkommo också efter hand
till ledning för lantmätarne, allt eftersom man hunnit samla
erfarenheter. Under det fjärdedels sekel, som Faggot
innehade sitt ämbete som lantmäteridirektör, var han också
rastlöst verksam för att bringa skiftesverket till fulländning.
En ny förordning av 1762 medgav högst 4 skiften, men i
1783 års förordning ökades det tillåtna antalet till 9. Även
denna siffra blev dock ofta överskriden.
Litteratur:
Gabriel Thulin, Historisk utveckling av den svenska
skifteslagskiftningen.
I. Törnebladh, Öfversigt af svenska
jordstyckningens historia (Nationalekonomiska föreningens
förhandlingar för år 1917).
Nils Wohlin, Den svenska jordstyckningspolitiken i
de 18:e och 19:e århundradena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
