- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
256

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - »Herdinnan i Norden»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gyllenborg. »Våra sammankomster hos Aspasie slutade
merendels med en supé, där hon visade sig lika så behaglig,
som hon varit det vid skrivbordet.»

Man vet också, att i fru Nordenflychts bibliotek fanns en
god kokbok med titeln »Försök till en pålitelig
matredningsbok», författad anno 1751 av en kvinna i facket. Där kunde
ägarinnan inhämta allehanda utförliga recept i den ädla
matlagningskonsten så väl för solidare rätter, såsom »Et
skönt böf a la måd», »Pålsker gädda» eller »Frecandong», som
för efterrätter, exempelvis »En rätt, kallad hiertans frögd»
eller »En rätt, kallad Grammatica».

Länge varade dock ej denna harmoniska och lyckliga tid
för Herdinnan i Norden. Höststormarna kommo och härjade
hennes liv. De nådde henne på ett litet lantställe vid
Skokloster, som hon på läkares tillstyrkan utvalde åt sig för att
få i ro framleva sina återstående dagar, och som hon gav det
symboliska namnet Lugnet. I en dikt med samma namn
sjunger hon om denna stilla vrå:

»Där skall mitt liv av nöjet näras,
där skall min nötta levnadstråd
utav en vänlig Parce avskäras
och röna hennes sista nåd.
Där skall mig jorden vila låta
och någon vän vid graven gråta.»


Men hennes oroligt klappande hjärta skulle ej unna henne
den ro, som hon hoppades på.

Hon var några och femtio år, då hon blev lidelsefullt kär
i en tjugutreårig svärmisk Apolloson vid namn Johan
Fischerström
. Han å sin sida beundrade denna kvinna
»av eld och tårar», och den tillgivenhet, han fattade för henne,
tog hon — och kanske även han — för kärlek. I ett av
hänförelse glödande brev förklarar hon honom »vara född att
gottgöra alla de olyckor, som drabbat Herdinnan i Norden.
Jag älskar Er, jag beundrar Er, jag tillber Er. Ni är stor.
Jag välsignar alla mina olyckor, jag tackar Försynen, som
åt mig sparat den bästa belöningen till sist, som givit mig
Er, Er, Er!!!»

Men Fischerströms känslor hade icke hennes heta glöd.
Och så kom det svartsjuka med i spelet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free