- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
304

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Emanuel Svedenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i andevärlden sammanträffade med hennes avlidne man,
skulle han fråga honom om saken.

När åtta dagar gått, visar sig den avlidne i drömmen för
sin änka och omtalar, att både kvittot och en dyrbar nål,
som också kommit bort, finnas i hans arbetsrum på en plats,
som han utpekar. Hon stiger genast upp och finner de
saknade föremålen på angivet ställe. Följande morgon
kommer Svedenborg upp till henne, och innan änkan hunnit
yttra ett ord, talar han om, att han under natten träffat
hennes avlidne man. Men andeskådaren hade ej fått tala
med den döde, utan denne hade ursäktat sig med att han
måste gå till sin efterlevande hustru, för vilken han hade
något viktigt att omtala.

Berättelsen härom är nedskriven av änkans andre man.

Samma år hände det en dag, då Svedenborg gjorde sin
uppvaktning på hovet, att Lovisa Ulrika skämtsamt
tillropade honom: »Nå, Herr assessor, har Ni träffat min bror?»
— hon syftade på sin bror August Vilhelm, som dött tre
år förut.

Svedenborg svarade, att det hade han inte gjort, varpå
drottningen i samma skämtsamma ton tillade: »Skulle Ni
göra det, så framför min hälsning till honom!»

Åtta dagar därefter infinner sig Svedenborg åter på hovet,
går rakt fram till drottningen, som står inbegripen i
samtal med sina hovdamer, och viskar något i hennes öra.
Lovisa Ulrika blir alldeles blek av häpenhet, och det dröjer
en god stund, innan hon hämtar sig. Men då det skett,
vänder hon sig till omgivningen med orden: »Endast Gud och
min bror kan veta, vad han just nu sagt mig.»

Sagesmannen är en kapten Stålhammar, som denna tid
tjänstgjorde vid hovet.

Svedenborgs underbara syner gjorde honom oerhört
ryktbar och hade till följd, att han översvämmades av
»bedrövade änkor, som ville veta sine mäns tillstånd, eller andre,
som trodde honom vara en spåman och kunna uppdaga
hemligheter, stölder etc.».

Fast Svedenborg levde i andevärlden, var han ingalunda
främmande för det jordiska samhällets angelägenheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free