Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Vid tjusarkonungens hov - Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycka att vid Edra fötter kunna förnya mina eder om en
evig kärlek och en trohet utan gränser.» Men när det dröjer
med hennes tillfrisknande, håller han på att förgås av
förtvivlan. Han skriver: »Ni kan ej förstå, min älskade, min
dyrkade vän, vad tiden synes mig lång, då jag ej får se Er.
Alla nöjen äro mig likgiltiga, då jag ej kan dela dem med den,
som är mig mer kär än livet. Ja, min dyrkade Augusta,
endast Ni uppfyller hela min själ; jag dyrkar Er — dock detta
är för litet sagt: det fattas mig ord att kunna uttrycka de
känslor, Ni ingivit mig.» Och han slutar med att bedyra,
att hans hjärta evigt skall tillhöra henne.
Hans äktenskap hindrade honom ej från att fortsätta
sin kärlekshistoria med den sköna Augusta. Men
hertiginnans förhoppningar, att denna förbindelse skulle avhålla
hennes gemål från andra snedsprång, höllo ingalunda streck.
Snart hade kärleken mellan honom och grevinnan Löwenhielm
kallnat, och å ömse sidor skaffade man sig efterträdare.
På äldre dagar »vände sig Augusta Löwenhielms ömma
sinnelag till andakt och välgörenhet. Hon uppoffrade all
bekvämlighet för att sköta lidande och sjuka vänner.» Hon
uppnådde den höga åldern av 92 år och dog 1846.
Litteratur:
Carl Forsstrand, De tre gracerna; häft. kr. 4:50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
