- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
197

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Thomas Thorild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skaffa sig det anseende, som låg i en juris doktorsgrad, och
för den skull for han till Uppsala. Men här var naturligtvis
allting för smått för en så väldig ande som Thorild. Allt
kritiserade han, och han var inte lätt att vederlägga, ty
disputera, det kunde han som ingen annan. Glanspunkten
i hans oratoriska bedrifter blev en disputation, som hölls
i mars 1788 under ett av Gustav III:s besök i lärdomsstaden.
Konungen med sin svit hedrade den akademiska akten med
sin närvaro. Utom de båda ordinarie opponenterna gingo ej
mindre än tolv extra i elden, bland dem Leopold och
Schröderheim. Men Thorild höll dem alla stången. »Hans snille»,
skriver Armfelt, »hans föredrag, hans vältalighet och den eld,
som framlyste i hans blick och åtbörder, väckte allas
förvåning. Härmed förenade han en saltad kvickhet och sade
ofta grymma epigrammer. Slutligen kom han oss att skratta,
så att vi fingo tårar i ögonen.» På konungens befallning
gjorde Schröderheim första attacken med en ganska träffande
parodi på Thorilds bisarra stil. Ett utdrag därur må vara
nog: »Att två pund överväga ett pund är otvivelaktigt rätt,
en sanning; men det är tyngden, en kraft som föreställer
styrka, vilken gör övervikten.»

Men Thorild var honom för munvig. Schröderheim
gjorde då några fåfänga försök att draga in den beskedlige preses
i diskussionen, vände sig upprepade gånger till honom och
frågade: »Eller hur, herr professor?» Men preses visade sig
alldeles ohågad att övertaga en roll i detta narrspel. Då
utspann sig följande, på sin tid mycket bekanta dialog mellan
Thorild och Schröderheim:

»Jag hoppas, att Ni inte vill förföra min preses att tala.»

»Jo.»

»Jag ber då underdånigast, att Ni ej måtte bry preses med
att skilja en träta, vartill ämnet tyckes vara honom mindre
bekant. Min preses är ingen Paris, jag ingen Pallas och Ni
ännu mindre någon Venus.»

Efter den betan troppade Schröderheim av. Han var van
att ha skrattarna på sin sida och var inte belåten med de
ombytta rollerna.

Bland de opponenter, som uppträdde efter »Venus från
Uppsala», såsom Armfelt titulerade sin slagne vän, var även
den sedan så berömde juristen Holmbergson. Han började:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:19:00 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free