Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar»
- Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dikten »Yttersta domen» bevittnar man en rik
konstnärsandes utslocknande. Stundom flammar snillet upp i
praktfull låga men kvävs återigen under falaskan.
* *
*
På hösten 1787 överraskade Lidner sina vänner med att
resa över till Finland.
En ung rik finländare, som han blivit bekant med, tog honom
med sig till sitt hem. Här ämnade han tillbringa vintern. Han
skriver till en finsk major Möllersvärd, vars fru var en av
skaldens beundrarinnor: »Finland! Du redlighetens hem!
I dina skogar, mellan dina istäckta berg söker en olycklig
några månaders lugn. De vilddjur, av vilka dina hjordar
understundom härjas, äro ej så känslolösa som de människor,
jag övergivit» — det är kanslibetjänter, värdshus- och
hyresvärdar, som skalden åsyftar.
Men länge dröjde det ej, förrän hans nye vän fått nog av
sin gäst. Lidner känner sig då för, huruvida han skulle vara
välkommen hos Möllersvärds. För den barske majoren låter
han förstå, att han trängtar efter att få dricka mjölk —
ett ovanligt oskyldigt fluidum — ur den skål, som fru
majorskan, »den gudomliga Charlotte», skulle räcka honom. Och
den gudomliga Charlotte själv erinrar han om hur ofta hans
ömma sång pressat tårar ur hennes ögon — skulle han inte
vara välkommen?
Bjuden eller objuden kom han till Möllersvärds. Men
vistelsen blev ej heller där långvarig. Som en irrande
trubadur vandrar han mellan förmögna finska hem. Sedan
man — d. v. s. isynnerhet damerna — med förtjusning
lyssnat till hans sånger en tid, sörjer han själv för att
man blir innerligt led vid hans person. »Hans eviga fylleri
och mindre väl valda bekantskaper generade mig fasligt»,
skriver en av hans värdar. Utbrottet av kriget med Ryssland
1788 gav emellertid hans fantasi ett nytt tummelfält. Han
fick nu det tokiga hugskottet att ge sig ut i fält och skriver
härom till Möllersvärd: »Den Lidner, som grät med änkan
och med den faderlöse — ack hur gärna! — var olycklig,
densamma Lidner söker nu få utgjuta dens blod, som honom
icke hatar — men o, mitt fädernesland, o minne av de tappre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0216.html
