- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
237

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - »De lärda mödors patriark» - Johan Tobias Sergel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vackra kyrkogård, där han rett sig sin sista boning. Där kunde
han sitta långa stunder på en bänk och — som han skriver
till sin kära Stava — fägna sig åt »de bägge höga och vackra
lindar, som min son planterat, fröjdande mig över den skugga,
de en dag skola giva åt min aska och åt eder, allra käraste
barn, när I någon gång vallfärden till denna fristad och
strön en blomma på min grift». Efter ett sådant besök på
den stämningsfulla kyrkogården i vårgrönska skriver han till
sin dotter: »Jag var mycket rörd under hela denna vila och
vandring, samt undföll ej sällan en stilla och ljuv tår mitt öga
vid de så tillbörliga som högtidliga betraktelser, jag då gjorde.
Man må icke vara rädd för döden, blott undanbe sig de svårare
kroppsplågor och lidanden, som den gemenligen närmast
föregå.» Och han fann det för tanken »ljuvligt att en gång få vila
ibland träden» och ej under ett kallt och tyngande kyrkogolv.

*



»Gjörwells känsloliv var», säger Levertin, »likt den
fönsterträdgård, som fanns i hans bibliotek, och vilken bland de
dammiga folianterna fröjdade och fägnade hans sinne. Där
blommade hemlyckans trevna lackviol, där grönskade
ömhetens ej ens i den djupaste vinter vissnande immorteller,
där böjde religiositetens Kristi bloddropp sina fromma, röda
kalkar.»

Litteratur:

Otto Sylwan, En Stockholmskrönika ur C. G.
Gjörwells brev 1757—1778. Haft. kr. 14:—; inb. kr. 19:—.

Johan Tobias Sergel.



SERGEL, vår störste bildhuggare, »Sveriges förnämsta
konstnärssnille», var son till en tysk guldbroderare, som
tillsammans med sin hustru inflyttat till Stockholm på
1730-talet. Den unge Sergel slapp att dela svenska
konstnärers vanliga lott, umbäranden och nöd. Hans begåvning
togs i anspråk för arbetet på Stockholms slott, som under
mansåldrar var medelpunkten för konstnärlig verksamhet i
vårt land. Den unge slottsbildhuggaren tilldrog sig sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:48 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free