Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Andeskådare, skattgrävare och spåkvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsändande skjuta sig för pannan och göra slut på en
olycklig tillvaro. Man för självmordskandidaten till
hertigen, som ger honom pengar och befordran.
Det föll naturligtvis inte Karl in att undra, om inte
Boheman kunde ha på förhand avtalat komedin med Tilas. Men
vid det förhör, som Boheman fick undergå inför konungen,
fann äventyraren för gott att erkänna, att så hade det i
själva verket tillgått.
Ett annat av Bohemans tricks, som fullständigt duperat
hertigen, var att före viktiga avgöranden ställa frågor till
ett porträtt av Frälsaren. Han fick då svar medelst en
ljusstrimma, som visade sig hastigt antingen på längden av
porträttets ansikte eller tvärsöver. I ena fallet var svaret
nej, i andra fallet ja.
Det var inte roligt för hertigen att höra Boheman
bekänna, att det aldrig visat sig någon ljusstrimma.
Taskspelaren hade endast begagnat sig av de ögonblick, då
hertigen råkat i högsta extas. Vid sådana tillfällen hade
Boheman med hänryckning utropat, att han såg den ljusa
strimman — och naturligtvis hade den lättrogne hertigen då
också sett den!
Inför dylika avslöjanden hörde man H. K. H. hertig Karl
mumla mellan tänderna: »Den sakramentskade fähunden!»
Slutet på visan blev, att Boheman exporterades tillbaka
till Danmark, dädan han kommen var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
