Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det mörknar
- Konungens gullgossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förundran», säger en samtida. Ingen var heller skickligare i att
övertala folk och leda dem dit de icke ville. Nogräknad om
medlen att komma sig upp här i världen var han aldrig. Nu
gällde det att begagna sig av konungens smak för krigiska
äventyr som språngbräde. Men här var Karl Sparre det
förnämsta hindret för hans ärelystna planer. Sparre hade
emellertid sin svaga sida, och ingen kände dem bättre än Toll,
som förut varit hans medhjälpare i krigsstyrelsen. En
särskilt ömtålig punkt var hans penningförvaltning. Härav
begagnade sig Toll för att försöka störta honom. Det
lyckades väl icke genast — men trägen vinner.
* *
*
Bland Gustavs gunstlingar rådde ständigt en osympatisk
rivalitet om Hans Maj:ts ynnest. De slöto sig ihop till små
partier, som med förenade krafter sökte störta sina
medtävlare. Så bildade Toll, Munck, Ruuth m. fl. ett kotteri, som
under förbindliga leenden och älskvärda åthävor satte
krokben för kotteriet Armfelt, Schröderheim & C:o. Ett sådant
ögonblickets barn som Armfelt hyste en ren och
oförfalskad antipati mot den råe och hänsynslöse gåpåaren Munck
liksom mot den slipade, kallt beräknande Toll. Och denna
motvilja gengäldades i fullt mått. — Hans Maj:t själv såg
belåtet på, hur man från de bägge fientliga lägren friade till
hans ynnest och vässte sina tungor mot varandra, ty på det
viset fick han ju veta så mycket mera om sina gunstlingars
svagheter. Schröderheim säger också, att ingen enda
människa »under någon stund av Gustavs levnad ägt hans
fulla förtroende», och med en vemodig suck över sin
beundrade monarks oberäknelighet kallar han honom för »le
grand peut-être»[1].
Litteratur:
Elof Tegnér, Gustaf Maurits Armfelt: 3 band (i Elof Tegnér, Valda skrifter: 6 band; inb. kr. 42:50).
Karl Warburg, Från Magdalena Rudenschölds ungdomsdagar (Ord och bild för år 1894).
Lilly Lindwall, Magdalena Rudenschöld.
[1] Det stora kanske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0293.html
