Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det mörknar
- Äventyrspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståthållaren allt för att slippa ifrån resan. Han framhöll sin
ålder och sjuklighet och sina många uppdrag här hemma,
men ingenting hjälpte. Toll lyckades med sin kända
fintlighet i det längsta dölja krigsberedningens existens och föra
både allmänheten och rådet på villospår. Men till slut kom
dock hemligheten i dagen.
* *
*
I slutet av november 1783 anlände »greven av Haga»,
under vilken titel konung Gustav III företog sin resa, till
Verona. Där blev han ytterst förekommande mottagen av
republiken Venedigs ståthållare, »il capitano podestà», som
inbjöd konungen med svit till en »conversazione» i sin bostad.
»Man åt glasser och konfekt och drack lemonad ur buteljer»,
säger Armfelt. Dessutom undfägnades man med sång, och
det märktes genast, att man kommit söder om Alperna, ty
den bäste sångaren var kastrat eller, som man här vanligen
säger, soprano. Armfelt fann hela tillställningen ganska
tråkig. De italienska damerna beskriver han såsom »målade i vitt,
rött och svart, tämligen illa coifferade och chausserade men
präktigt utstyrda med många diamanter. De säga allt vad
de tänka och göra allt vad som faller dem in.» Ännu mindre
funno ungherrarne i Verona nåd för hans ögon. Han kallar
dem »de sottaste[1] personnager i världen, antingen svinaktiga
eller utspökade som buffoner[2] på italienska teatern».
Till sina gästers förnöjelse tillställde podestàn också en
tjurfäktning i Veronas berömda amfiteater.
Expeditionssekreteraren, sedermera statsrådet Gudmund Göran Adlerbeth,
som också hörde till konungens ressällskap, redogör för sina
intryck av denna tillställning sålunda: »Själva skådespelet
var av föga värde. Inom det på fäktbanan inrättade skranket
insläpptes en oxe i sänder, mot vilken hundar hetsades av
slaktardrängar, klädda i vita tröjor. Både oxar och hundar
voro så fredliga, att de knappt kunde retas till våldsamheter.
När äntligen hundarna rusade på oxen och beto honom i hals
och öron, befriade han sig väl med hornen och kastade en
eller annan av sina fiender till jorden men utan att göra dem
[1] Dummaste.
[2] Gyckelmakare, narrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0306.html
