Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget under år 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora högar. Alla väntade att få sig tilldelt vad som hörde
till deras vapen. Alla skreko över brist och oordning. Ingen
ansåg sig skyldig att reda, urskilja och framskaffa föremålen
dit de borde komma.» En stor del regementen voro utan både
strumpor, skor och kappor.
En officer, som icke hörde till oppositionen, skriver från
Anjala den 15 september 1788: »Armén är här i en ganska
usel ställning, regementerna usla och snart utan kläder,
varibland isynnerhet är Västerbottens, vars munderingar äro
mellan 19 och 20 år gamla. Ingen enda kappa vid hela
regementet, så att karlen så i anseende till regn som till
fuktighet från jorden i dess tält ej äger en torr klädtråd på sin
kropp förr än mot kvällarna, då kläderna av kroppsvärmen
torkas.» Till följd härav hade mycket folk dött. »Det är
så mycket större skada», skriver vår sagesman vidare, »som
det är det vackraste och manbaraste regemente, man
någonsin kan se. Flera regementer hava ej mer än några kappor
på varje kompani. Köttet, som undfås, är en del med maskar
och brödet grönt av mögel. När från krigskassan rekvireras
penningar till fälttraktamente, får man det svar, att ingen
styver finns i krigskassan.» Den förut citerade auditör
Ekman skriver vid samma tid i sin dagbok: »Västerbottens
regemente begravar mest var dag sina döda spldater.»
Även på Sveaborg lämnade tillståndet mycket övrigt att
önska till följd av penningbrist. Fram på hösten, berättar
Anckarsvärd, befälhavare över skärgårdsflottan, »sade mig
kommendanten, att av 1,500 vargeringar, som utgöra dess
garnison, voro 800 sjuka, och att 40 till 50 dö var vecka. Jag
besåg de på Väster Svartö inrättade sjukhusen, där
uslingarne lågo alldeles nakna på träbänkarna, utan minsta
klädtråd varken över eller under sig. Jag frågade kommendanten,
varför de icke bättre skötas. Han svarade: ’Här finns
ingenting’». — Det hela var ett hastverk, och det brast
oförsvarligt mycket i organisationen.
Hade Gustav dröjt något, så skulle han ha funnit
Petersburg blottat även från sjösidan och efter allt att döma haft
spelet vunnet, ty Katarina riktade för tillfället hela sitt
intresse på kriget med Turkiet och ämnade sända sin
Östersjöflotta mot denna makt. Hon var så ivrig för denna tanke,
att hon t. o. m. lär ha velat göra någon uppoffring för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
