- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
362

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget under år 1788

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alldeles för litet och för illa försett med både förråd och
timmermän. Av kulor fick väl flottan allt vad fästningen själv kunde
undvara, men det förslog ej långt, ty man hade förut måst taga
av ammunitionsförrådet till fältartilleriet, som varit mycket
illa utrustat. Alltså fick man skriva till Sverige efter
ammunition åt flottan, och det tog tid att få den över till Finland,
isynnerhet som inga förråd alls funnos av de grövsta och
effektivaste kulorna, på vilka man alldeles gjort rent hus i sjöslaget.
Ja detta slags ammunition var ej ens beställd vid
järnbruken
. Först nu gick man i författning om tillverkning
därav. Inga åtgärder voro heller vidtagna för att fylla behovet
av manskap efter dem som förlorats i striden, eller av läkare
och fältskärer. »Bristen på fältskärer är förskräckande»,
yttrades redan i krigskonseljen före avfärden, och stort blev därför
eländet bland de sårade. Under sådana förhållanden måste
Karl meddela konungen, att flottan ej kunde bli färdig att
utlöpa förr än om en månad. De ryska skeppen hade däremot
lätt att få sina brister avhjälpta i Kronstadt och Reval.

Landkriget.



Att slaget vid Hogland blivit oavgjort, och att flottan ej
förrän om en månad kunde löpa ut betydde detsamma som ett
nederlag till sjös. Hela landstigningsplanen mot Petersburg
hade ju därmed omintetgjorts. En överrumpling av staden
från sjösidan var ej längre möjlig. Gustav blev utom sig över
att det skulle behövas så lång tid för att få flottan färdig igen.
Han förstod ingenting av allt detta, ville i sin förblindande
iver ej förstå det utan skyllde allt på illvilja. Men han kunde
i alla fall inte få folk att göra det omöjliga. Därför gällde
det nu, om han själv med lantarmén ensam skulle kunna
gå på Petersburg. Närmaste målet var Fredrikshamn.

Men Gustav hade aldrig fått någon ordentlig militärisk
utbildning och var därför alldeles främmande för själva
härförarkonstens teknik. Han ville, som Skjöldebrand uttrycker
det, »se kriget i stort och från en chevaleresk eller poetisk
sida». Men för krigsledningens prosa, som dock är det
nödvändiga villkoret för allt annat, saknade han intresse och
förståelse. Däremot brast honom ej mod — åtminstone
»kunde han», som Skjöldebrand framhåller, »vid stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:19:00 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free