Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget under år 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och von Otter med den förklaringen, att ett allmänt missnöje
rådde inom kåren med anledning av de dåliga anstalterna för
kriget. Detta missnöje utmynnade i en yrkan på återtåg.
Isynnerhet skyllde överstarne på menige mans motvillighet.
Konungen svarade, att han själv ville tala med manskapet.
Nu började de missnöjda officerarne en ivrig agitation
bland soldaterna. Med lock och pock sökte man få dem att
vägra lydnad mot en konung, som ju ville föra dem till
»slaktbänken», ja några officerare utforo i grova smädelser mot
konungens person. Auditör Ekman vid Åbo läns infanteriregemente
berättar: »Åtskilliga över- och underofficerare voro
mycket sysselsatta att beskriva för soldaten, att konungen
brutit emot regeringsformen, att de emot deras ed icke borde
lyda konungen, som avmålades vara svagsint.»
Den 1 augusti lät konungen ställa upp de tredskande
regementena. Han red framför fronten, riktade till soldaterna
några manande ord och sporde dem till, om de ville följa
honom i liv och död mot fienden. Trots de föregående
uppviglingsförsöken av regementenas egna officerare blev svaret
ett enhälligt ja. Då drog Gustav sin värja och uppmanade
menige man att svära vid Gud, att de ej skulle överge honom, så
länge han förde svärdet mot sina och deras fiender. Soldaterna
svuro eden, och konungen utropade glad: »Visste jag icke
det!» Han vände sig nu till officerarne, uppmanade dem att
föregå med gott exempel och äskade svar även av dem. De
saluterade med värjan, men blott en del svarade ja.
Motståndet var emellertid för denna gång besegrat, och hela
kåren bröt upp mot Fredrikshamn.
Men när konungen var borta, gåvo en del officerare sin
förbittring luft genom sådana tillmälen till soldaterna som
»Nu blir Ni släpade till slaktbänken, edra satar» eller »Gå nu
med kungen till helvete!» Och en ung fänrik lovade dem, att
det manskap på hans pluton, som ryssen inte orkade dräpa,
skulle han själv göra av med i stället.
Uppstudsighetens och självsvåldets anda satt kvar i
officerarne, och Gustav var icke mannen att leda de olika
armékårerna till samverkan. Därför gick det, som det gick:
företaget mot Fredrikshamn misslyckades, och i missmod
gav Gustav efter för påtryckningarna och befallde återtåg.
Han tyckes ha blivit alldeles bedövad av detta nya olycksslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
