Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Danmarks angrepp 1788 och den stora folkväpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärna kan vara, en implusiv, excentrisk engelsman, som
handlade fullkomligt efter ögonblickets ingivelse och därvid använde
hur starka medel som helst. Han gick bland samtidens
diplomater under namnet »rasande Roland».
Utan att ha fått order av sin regering företog sig Elliot
att resa till Karlstad, där han hade ett märkligt samtal med
Gustav III, vilket slutade med att konungen accepterade
Englands och Preussens medling mellan Sverige och Danmark.
Från Karlstad skrev Elliot sedan både till prinsen av Hessen
och till Bernstorff för att hejda den danska arméns
framryckning och förklarade, att om det komme till strid, skulle han
själv hjälpa till att försvara Göteborg. Och vad som
imponerade mera — han hotade med krig från både Englands och
Preussens sida. Vid ett besök i danska högkvarteret förde han
ett så kraftigt språk, att prinsen av Hessen den 9 oktober
slöt vapenvila med Gustav.
Kort därefter fick Danmark bevis på att det var allvar med
Elliots hotelse, ty Fredrik Vilhelm II tillställde själv danska
regeringen en anmaning att oförtövat draga sina trupper
tillbaka från Sverige och ingå stillestånd. I annat fall skulle en
preussisk kår inrycka i Holstein, och med den skulle
hannoveranska trupper för Englands räkning förena sig. Vad som
låg bakom detta slag i bordet med hohenzollrarens »pansrade
näve» var nog mindre intresset för jämvikten i Norden än
preussiska regeringens önskan att kunna begagna sig av
Gustav III:s nuvarande belägenhet för att förmå honom att
till Preussen avträda svenska Pommern och Wismar mot
en penningsumma och garanti för Sveriges övriga
besittningar.
Danska regeringen hade inget annat att göra än foga sig
efter övermaktens fordringar. Den 12 november var Sverige
utrymt, och stilleståndet förlängdes ytterligare på sex månader.
Danskarne lämnade vårt område efter att ha fört ett krig, som
mest liknade en fältmanöver. I allmänhet fingo de också de
bästa vitsord för krigstukt och hovsamhet. Gustav har själv i
brev till hertig Karl lovordat dem. Vilket inte hindrar, att han,
för att upphetsa nationalkänslan mot danskarne, begagnade
sig av den omständigheten, att man på ett taget norskt
transportfartyg funnit en kista, fylld med en hel del instrument,
vilka genast fördes till Göteborg och förevisades såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
