Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Solen går ned i åskmoln
- Kungamordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man var säker på att konungen skulle komma dit, eftersom
det antagligen var sista maskeraden för säsongen. De
sammansvurna togo ed av Anckarström att döda konungen den
kvällen. Inom den Pechlinska kretsen fick man kännedom
om mordplanen och beslöt att begagna sig av den förvirring,
som attentatet antagligen skulle åstadkomma, till att
genomföra en revolution.
Operamaskeraden den 16 mars 1792.
Den ödesdigra aftonen var inne. Gjörwells fru, som var
med på balen, tyckte, att stämningen före skottet var så
egendomlig. Det rådde en sådan »dyster och hotfull tystnad
ibland maskerna», och den gladlynta frun kunde inte få
någon riktig fart på sällskapet. Hon »förstod sig icke på folk
den aftonen».
Fram på natten for Gustav till operahuset för att deltaga
i festen. Här hade han en privat våning, i vilken han först
superade tillsammans med sin gunstling hovstallmästaren
von Essen. Under supén fick konungen ett anonymt
brev, som i bevekande ordalag varnade honom för att besöka
aftonens maskerad. Man vet nu, att brevet var skrivet av
överstelöjtnant Karl Pontus Lilliehorn vid gardet[1], en
man som stod högt i konungens ynnest och haft pension ur hans
handkassa men blivit vunnen av de sammansvurna. Han hade
nu gripits av samvetskval och fruktan och ville därför
förekomma dådet. Andra tillskrevo hans handlingssätt
uteslutande egennyttiga beräkningar. Hans brev började sålunda:
»Värdigas tillåta, att en onämnd, vars penna ledes av
grannlagenhetens och samvetets röst, vågar taga sig friheten att
med all möjlig uppriktighet underrätta Eder om att det
såväl i landsorten som här i staden finnes personer, vilka
endast andas hat och hämnd mot Eder ända därhän, att de
vilja avklippa Eder livstråd genom ett mord. Man var
förtvivlad över att se den senaste maskeradbalen slå fel.
Man är därför förtjust att se en annan tillkännagiven till
i dag. Vid allt vad heligast är vågar jag därför hos Eder
[1] Pontus Lilliehorn, brorson till amiralen, var Gustav III:s
dibroder. Hans mor, som var gift med en kapten Lilliehorn, hade
nämligen varit Gustav III:s första amma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0465.html
