Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Solen går ned i åskmoln
- Kungamordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begäre vi av Dina mildhet och barmhärtighet, att det blod,
en mördare sökt utgjuta, aldrig måtte drabba det land, där
ingen skall finnas så nedrig, så hård och så okristen, som icke
avskyr och förbannar hans gärning.»
*
Den 29 mars 1792 drog Gustav sin sista suck. Han var
då blott något över 46 år gammal. Allt sedan sin yngre
sons död hade han betraktat mars som en olycklig månad och
haft den föreställningen, att det skulle hända honom någon
olycka i den månaden. Det berätta både Hedvig Charlotta och
andra memoarförfattare.
Sofia Magdalena mottog underrättelsen om sin gemåls död
utan att fälla en tår, medan däremot alla hans övriga
anhöriga stodo gråtande kring henne. Den pinsamma
situationen räddades av en bland hennes hovdamer, som steg fram
och sade till henne: »Jag ser, att Ers Maj:t börjar få någon
ansats av sina vanliga konvulsioner», tog henne i armen och
förde henne tillbaka till sina rum. Drottningen brydde sig
icke ens om att bära sorgdräkt annat än vid officiella
tillfällen.
Eftermälet.
Den gustavianska tidens konstnärer ansågo det som en
nästan olöslig uppgift att åstadkomma ett fullgott porträtt av
sin konung. Alltid hade han ju bråttom. Aldrig ville han ge
sig riktigt ro att sitta modell. Men det som gjorde största
svårigheten, var, att han själv ej var sig lik från den ena
årstiden till den andra. Hans utseende växlade i så hög grad,
att ett porträtt, som var likt i april, ej stämde med hans
utseende i maj — »hans ansikte ändrade så ofta karaktären».
Lika svår är uppgiften att ge en allsidig och träffande
karakteristik av denna mångskiftande personlighet såsom
konung och människa. Det finns heller ingen svensk konung,
över vilken samtidens domar fallit så olika som över Gustav III.
»Den 29 mars uppgav denne konung en anda, som oroat hans
familj, hans rike och hela Norden, samt lämnade efter sig
ett vittfrejdat rykte men hos alla vältänkta och upplysta
ett förhatligt minne», skriver Adolf Ludvig Hamilton, som ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0475.html
