Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Gustavianerna störtas. Men kungamördarne slippa lindrigt undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då bödelskärran med Anckarström i kom fram till
avrättningsplatsen, »sprang han, full av glädje att vara sitt mål
så nära, upp såsom en ung gosse av kärran och ner på backen,
ställde sig emellan prästerna och gick så fram, som är ett
gott stycke».
»När han besteg schavotten, hörde jag», fortsätter Gjörwell,
»omkring mig många fula och hårda ord, dem jag dock icke
vill eller kan här upptaga, ty bitterheten bland folket var
allmän och stor ända in uti sista stunden.» Den livdömde
kastade sig nu på knä och »avbad än en gång sina många
och svåra synder»; och när förberedelserna för dödshugget
voro avslutade, sade han »med tydelig och oförfärad röst:
’Pris och ära vare Dig, Herre Jesu innerlig!’ då i detsamma
mästermannen och rackaren skilde huvudet och handen
ifrån kroppen. Alla åsågo med största förundran hans stora
frimodighet och synbara glädje.»
Sedan följde den obeskrivligt fasansfulla scenen med
kroppens sönderstyckande och huvudets samt högra handens
uppspikande på en hög påle. Självaste de förhärdade
bödlarne måste styrka sig till den ohyggliga förrättningen med
bröd och brännvin.[1]
Anckarströms släkt fick kungligt tillstånd att ändra sitt
namn till Löwenström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
