Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En blivande envåldshärskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av hemorrhoider, av obstruction[1]; och hava alltid clysterer[2]
och andra inventioner måst nyttjas för att hjälpa naturen.
Detta tyckes vara bedröveliga symptomer hos ett 18 månaders
barn.» Men efter en månad låter det bättre: »Hans Maj:t
åkte flere dagar å rad ensammen i promenad genom staden
med kronprinsen i sitt knä. Hans kungl. Höghet tyckes
bliva friskare.»
Den lille är ej mycket över två år, när dåvarande kammarherren
Gustav Adolf Reuterholm berättar, att prinsen visar
en allt starkare »böjelse för de militäriska manövrerna».
Han har nu hunnit så långt, att han kan sjunga sin
favoritmarsch. »Marschera i takten lärde han redan på gärdet.»
Det är med ett ord »det charmantaste barn, man någonsin
kan få se». Mest glädjande var dock, »att ett gott hjärta och
en ädel karaktär så ofta lyste fram hos den lille Herrn».
Kammarherren berättar, hurusom han och hovstallmästare
von Essen en dag lekte med kronprinsen, varvid Essen på
skämt slog Reuterholm på armen. »Den lille, som märkte
det, sprang strax till och klappade mig i ansiktet samt ryckte
en solfjäder ur händerna på någon av de damerna, som närmast
sutto, den han också genast gav mig att trösta mig med.
Och allt detta skedde med en sådan vivacité,[3] att man ej hade
svårt vid att finna, huru en god själ där developperade[4] sig.»
Ett halvt år senare berättar Reuterholm, att den lille
kronprinsen »begynner bliva allt mer och mer språksam och
kan också redan säga, vad han är eller vill bli, nämligen
’Bra-kar’, som han alltid ger till svar på den frågan. I allt
markerar han intelligens och gott minne samt förnämligast
en god karaktär.»
När den lille närmade sig tre års ålder, fick han under
hovets vistelse på Drottningholm till guvernör Fredrik Sparre,
samme man som en gång varit uppvaktande kavaljer hos
hans far. Sparres nit och plikttrohet vid uppfyllandet av
barnkammarsysslorna äro höjda över varje tvivel.
Den dagbok, som denne hovets ärkepedant författat över
sin uppvaktning hos prinsen, lämnar i minutiös noggrannhet
och utförlighet inget övrigt att önska. Dråplig är den
majestätiska kurialstil, i vilken guvernören redogör för vad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
