- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
585

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - En sparsam och ordningsälskande envåldshärskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ökning. Då jorden nu kom att ligga mera samlad,
blev den ej så tungbrukad: det krävdes icke så många
körslor som förr. Därför behövde bönderna ej hålla så många
hästar utan kunde mera lägga an på ladugårdsskötseln.

Väldiga äro de förändringar, som enskiftet medfört
särskilt på ett så lätt överskådligt jordbruksområde som
skånska slätten. Så småningom upplöstes de grå byarna,
som legat där så ödsligt ute på slätten med blott ett och
annat träd i de små kålgårdarna. Den skånska slätten
förändrade utseende nästan till oigenkännlighet genom de
snygga, vita bondgårdar, omgivna av trevna trädgårdar,
som nu växte upp ute bland åkerfälten. Väldiga kärrmarker
dikades ut och förvandlades till bördiga skördefält, och efter
en mansålder kunde den skånska jorden föda dubbelt så
många människor som förut. Ser man på en karta över
Malmöhus län från tiden före enskiftet, så är det nästan
omöjligt att känna igen sig.

Livet i en skånsk by vid 1800-talets början.



Låt oss dröja en stund och leva med i det liv, som nu
leddes in i helt nya banor genom de små bysamhällenas
upplösning! Vi ha en präktig och hederlig vägvisare genom en
by på skånska slätten vid sekelskiftet i prosten Nils Lovén,
som under signaturen Nicolovius skildrat folklivet i sin
hembygd, Skytts härad, vid 1800-talets början.

Om vintern bodde hela familjen i ett och samma rum,
och där höllo även gässen till i den s. k. gåsbänken, när de
ruvade sina ägg. Detta rum fick sin värme från en
järnkamin, som eldades i köket med torv. Närmast den goda
värmen befann sig den s. k. kakelugnsbänken, »vari bonden
den långa vintertiden tillbragte en stor del av dagen i
hel- eller halvslummer, och vari barnen sovo om nätterna».

Det andra boningsrummet i huset var beboeligt endast
om sommaren, ty där fanns ingen eldstad. Det var på en
gång förrådskammare och paradrum, garnerat, som det var,
»med blåfärgade, med svarta beslag försedda kistor, som
målaren utsirat med stora röda tulipaner, vilkas like
naturen ej varit mäktig att frambringa. I dessa kistor förvarade
matmor och döttrarna sina gångkläder och linnet och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:19:00 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/7/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free