- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
55

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Överste Gustavsson och hans familj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därom, att han önskade till statskassan återlämna den
faddergåva av 12 tunnor guld, som riksens ständer en gång
förärat honom. »Då min önskan är att till Guds ära och
min egen uppbyggelse tillbringa mina återstående dagar
ulom detta rikets gränser, hoppas jag, att denna min gåva
emottages», tillade han.

Gent emot den snöda mammon visade den landsflyktige
konungen genomgående en flott frigjordhet. Under ett
besök i England år 1810 gav han ett nytt bevis därpå. Den
dåvarande engelske prinsen-regenten, sedermera konung
Georg IV, fick höra, att exkonungen där låtit sälja en del
juveler. Han skyndade sig då att begagna tillfället att visa
Englands trogne bundsförvant sin erkänsla och anhöll att
få tillställa konungen en penningsumma för inköp av andra
juveler till liknande värde. Härtill svarade emellertid den
landsflyktige fursten med mycken värdighet, att han sålt de
ifrågavarande smyckena endast därför att de voro för honom
fullkomligt värdelösa, men icke på grund av någon
penningförlägenhet. Följaktligen såge han sig lyckligtvis ej i behov
av att begagna sig av Hans kungl. Höghets välvilliga anbud.
»Fattig men stolt» var den biltoge. Han avslog också
engelska regeringens anbud om ett slott utanför London jämte en
årlig pension av 6,000 pund.

*



Länge skulle det dröja, innan den stackars landsflyktige
konungen fann någon ro. Han blev med åren allt
besynnerligare. År 1812 skilde han sig från sin älskvärda gemål.
För sin farbror yppade han skälet: hon tilläte honom ej att
»nyttja sitt temperament som en rättskaffens kristen». Hon
lär nämligen ha hyst en orubblig motvilja mot att en
landsflyktig och olycklig furstefamilj skulle ökas.

I ett brev till sin farbror den 28 juli 1811 uttalar sig Gustav
Adolf om sitt äktenskap sålunda: »Jag har ej varit lycklig
i mitt giftermål, ty jag har esomoftast måst sakna den ljuva
tillfredsställelse, som därmed bör vara oskiljaktig. Till
utseendet har det merendels varit tämligen lyckligt, men i
själva verket endast stundtals drägligt, och detta i följd av
min ädla föresats att inför Gud och människor uppfylla, vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free