Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Ett överraskande tronföljarval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
former, men se här är mitt pass, som helt och hållet ifyllts av
vederbörande minister.’ Man trodde Fournier i allt vad han
sade och fäste knappt minsta avseende vid hur opassande
både budbäraren och hans uppdrag voro.
Åt böndernas ledare sade han: ’Bernadotte har stora
rikedomar, som han skall medföra hit. Han är en stor general:
ingen fiende skall våga störa ert lugn — hädanefter skolen I
leva i fred och överflöd.’ Och man trodde Fournier.
Till borgerskapet sade han: ’Sen I icke, vilka fördelar det
skulle medföra att välja en furste, som fötts i er klass, är vän
av friheten och beskyddar handeln? I skolen icke mera behöva
lida av det monopol på värdigheter och ordensband, som
förbehållits adeln.’ Och man trodde Fournier.
Till prästerna sade han: ’Marskalk Bernadotte härstammar
från protestantiska föräldrar. Han har ärvt deras trossatser.
Han skall känna sig lycklig att få offentligen bekänna dem.
I kunnen räkna på ett ståndaktigt och upplyst beskydd från
hans sida.’ Och man trodde Fournier.
Till adeln sade han: ’Ehuru fursten av Ponte Corvo är barn
av revolutionen, inser han nödvändigheten av att
samhällsklasser finnas såsom medlare i en monarki. Han förstår att
uppskatta en huvudsakligen militär adel, som frambringat
ett stort antal lysande krigare; han skall med ränta återgälda
det stöd, som han skall känna sig hedrad av att erhålla.’
Och adeln, som ännu var förskräckt över mordet på greve
Fersen, trodde Fournier.»
På detta sätt omstämdes de tveksamma, dess mer som
Fournier spelade sina kort så väl, att folk allmänt bibragtes
den uppfattningen, att även Napoleon stod bakom hans
beskickning — något som kejsaren i själva verket nu alls inte
gjorde, såsom vi snart skola se.
Så kraftigt verkade emellertid agitationen till förmån för
fursten av Ponte Corvo, att den, som regeringen slutligen
föreslog till tronföljare, var icke augustenburgaren utan den
franske marskalken! Och den 21 augusti 1810 valdes
fursten av Ponte Corvo nästan enhälligt och under gränslöst
jubel till Sveriges tronföljare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
