Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl Johan medverkar till att störta Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Napoleon måste återtåga med spillrorna av sin här.
Europa var befriat. Till en stor del var det Karl
Johans värdefulla medverkan vid uppgörandet av
krigföringsplanerna, som de förbundna hade att tacka för segern.
Napoleon själv tillskrev också Karl Johan sitt avgörande
nederlag. Han yttrade till Skjöldebrand, som år 1814 blev
tillfångatagen i Frankrike: »Ingen i världen har gjort mig så
mycken skada som Er kronprins. Om han ej varit, skulle
jag ännu ha befunnit mig i norra Tyskland eller ändå längre
bort. Det är jag, som säger Er det, och Ni kan tro mig.»
Även i slaget vid Leipzig ljungade Cardells åskor. Med
djärvt mod — och mot order, påstås det — ingrep han i
striden vid byn Schönfeld, där ryssarne voro nära att vika av
brist på artilleri. Genom det svenska artilleriets uppträdande
återställdes jämvikten, och byn togs med storm. Vid själva
stormningen av Leipzig var en del av det svenska infanteriet
med och kämpade med stor utmärkelse. Adlercreutz ledde
själv stormningen av en bland stadsportarna, lugn och
kallblodig mitt i kulregnet. Utledsen på Karl Johans försiktiga,
människoliv sparande strategi, som hjälten från finska
kriget icke förstod uppskatta utan kallade feghet, blottställde
han sig nu i ren desperation för tusen dödar. Bland andra
hjältar från finska kriget, som nu deltogo i striden, märkas
Sandels, Stedingk och Löwenhielm.
En löjtnant Ljunggren, som var med bland de svenska
trupper, vilka stormade in i Leipzig, berättar i sina
minnesanteckningar: »Över blesserade preussare, sönderskjutna
vagnar, övergivna franska kanoner störtade vi genom portvalvet
in i ett riktigt helvete på gatan. Här mötte enskilda flyende
preussare. Krutrök fördunklade allt. Husportarna voro
stängda; men ur alla fönster, ur alla gluggar och från hustaken
slungades döden i det mest mördande kulregn. Fransmännen
hade inneslutit sig i husen och stodo dessutom i tjocka
massor långt framme på gatan, som inom få ögonblick
beströddes med döda och sårade. Nästan i samma stund
framfördes i galopp tvenne svenska kanoner, som bröstade av strax
invid porten och med några druvhagelskott rensade gatan.»
Men fotfolket, som ej kunde fortsätta sin framryckning
i kanonernas skottlinje, måste göra halt bakom dem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
