Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl Johan medverkar till att störta Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tids historia, vilka nationalism och chauvinism ej förblindat,
och de ha funnit den svenske kronprinsens handlingssätt
betingat av omständigheterna och ur alla synpunkter
berättigat.
Den preussiska krigshistorikern Wiehr, som ägnat Karl
Johans strategi en ingående undersökning, drar fram
uttalanden av preussare i ledande ställning under befrielsekriget,
vilka oförbehållsamt medge, att utan den svenske
kronprinsens ingripande hade tyskarne varit förlorade, men lika
öppet uttala, att det bar dem, såsom varande preussiska
patrioter, emot att erkänna sin tacksamhetsskuld till den
forne franske marskalken, som ju förut vid flere tillfällen
besegrat dem.
Den preussiska benägenheten att förringa värdet av den
svenska hjälpen tycks ha förefunnits redan kort efter den
stora folkslaktningen, att döma av dåtida svenska
dagböcker. Ljunggren konstaterar, att preussarne »nu voro lika
övermodiga som förut kvästa. Segern vid Leipzig hade
gjort dem galna av högmod. Det var nästan fåfängt att
undvika gräl med dem av dessa råa, obildade översittare,
som överlevat slagfältens massakrer. Mot svenskarne
riktades företrädesvis deras oblyga smädelser, för det vi icke
låtit slakta oss i kapp med dem; och de glömde i sin fåniga
otacksamhet, att om vi icke uppoffrat oss i en kamp, där det
gällde deras men icke vår existens, så hade de likväl svenska
nationen att tacka för sin framgång genom det högst nödiga
biträdet av Sveriges kronprins. Dagligen hördes landsmän
beklaga sig över deras fräckhet.»
Den vittre auditören Clas Livijn använder om preussarne
ordstävet »Högmod går för fall. Sant är det», säger han,
»att de hava gjort ganska mycket, men så veta de ock att
tala därom, och dem de minst kunna lida äro svenskarne,
dem de påstå hava till den goda saken allsintet uträttat.
Ej nog därmed: överallt, där de framträngt, hava de skildrat
oss som sannskyldiga kannibaler, grymmare och rovlystnare
än själva kosackerna. Ofta när man ser, vilken ringa tack
och vilken ringa nytta allt detta gjort, är man färdig att
vara missnöjd med alltsammans och önska Napoleon åter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
