- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
159

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Karl XIV Johan och »allenastyrandet»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trakasserier med deras förvaltning, bråk med arrendatorer,
förvaltare och inspektörer. Det fanns också en hel del konstigt
folk bland dem, han satte att leda sina ekonomiska företag.
Så anförtrodde han Älvdalens porfyrverk åt en herr
Röslein, som förut varit fäktmästare i Paris men av Karl Johan
utnämndes till krigsråd och blev riddare av Vasaorden.
»Huru många gånger», berättar hovmarskalken Nauckhoff,
»har jag icke sett Röslein i krigsrådsuniform och prydd med
kungl. Vasaorden, stående framvid konungens säng, som en
delinkvent, gråtande och stammande, samt bliva bokstavligen
hundsfotterad.» Tillmälen sådana som »tjuv» och »brottsling»
hörde vid slika tillfällen till ritualen. Mycket av Karl
Johans retlighet vid behandlingen av statens angelägenheter
hade sin upprinnelse i den feberaktiga sinnesoro, vari hans
privata affärer försatte honom.

Men hans ekonomiska sinne kunde nog behövas som
motvikt mot svenskarnes benägenhet för vingleri och deras
demoraliserande vana att genom andras borgen söka klara sig
ur ekonomiska svårigheter. Karl Johan yttrade också en
gång om denna utväxt på vårt kreditväsen: »Det är
svenskarnes olycka, detta ’Söta bror, skriv på!’»

Karl Johans förvärvsbegär motvägdes, såsom nämnt, av en
hjälpsamhet, som den godhjärtade konungen utövade i
verkligt stor skala mot både enskilda och institutioner. Hans
frikostighet gränsade rent av till slöseri. Han gav åt den
nödlidande utan avseende på om denne var vän eller fiende —
det var nog, att han behövde hjälp.[1]



[1] En märklig tablå över vad Karl Johan av enskilda medel anvisat
för välgörenhet och allmänna ändamål under åren 1810—1827 finns
i Ol. Im. Fåhræus’ »Skildringar ur det offentliga livet». Den slutar
på en summa av 3 millioner riksdaler eller inemot hälften av vad
Karl Johan under den tiden uppburit från svenska statsverket.

Ett vackert blad i Karl Johans historia är hans handlingssätt
mot den gamle bibliotekarien Gjörwell, denne 80-åring, som efter fyrtio
års knog i Kungl. biblioteket hugnats med en pension av 133 rdr 16
sk. riksgälds, vilken tio år därefter hade höjts med något mer än hälften.
Det var all den erkänsla, han fått för sitt mödosamma arbete i den
svenska kulturhistoriens tjänst, då Karl Johan kom till Sverige. Men
när kronprinsen av den gamle bibliotekariens efterträdare fick vetskap
härom, sade han genast: »Gå till Gjörwell och hälsa honom från mig
och säg, att han från och med detta års början har att av min handkassa
uppbära hela bibliotekarielönen som pension, så länge han lever, och
säg, att jag önskar göra hans bekantskap!» Då Karl Johan möttes av
den invändningen, att den gamle i sina små omständigheter icke kunde
kläda sig efter nuvarande bruk för en uppvaktning, svarade prinsen:
»Det är med mannen och inte med hans kostym, jag vill göra bekantskap.
Han skall komma i sina vanliga kläder.»

Gjörwell efterkom befallningen och infann sig i sin något sällsamma
vardagsdräkt med bar hals och nedvikt skjortkrage. Prinsen gick
gubben till mötes, fattade hans hand och ledde honom till soffan, satte
sig bredvid honom och började ett samtal, som varade länge. Den
gamle blev alldeles förtjust, och denna stund tillsammans med Svea
rikes framtidshopp spred ett värmande solsken över hans levnads afton.
Några månader därefter var han ej mer, denne älsklige representant
för ett svunnet århundrades forskarmöda och forskarglädje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:05:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free