Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII:s och Karl XIV Johans tid - Oppositionens ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke må omfatta eder!’ — Vi hava hört, att konungen i
Frankrike nyss sagt till sitt parlament: ’Jag haver lossat alla de
band, som fjättrat tryckfriheten och hindrat upplysningen.’
Låtom oss själve icke hindra vår store konung att lossa dessa
band! Vi böra tro, att han själv vill det, men han kan icke
följa denna sin böjelse, om vi själve nu icke medgiva
indragningsmaktens upphörande.»
Nils Månssons vältalighet gjorde på de närvarande ett
sådant intryck, att »månge med tårar i ögonen gingo
därifrån». Men han blev ej oemotsagd. Bl. a. blevo hans ord av
en annan medlem av bondeståndet, Nils Håkansson från
Kronobergs län, bemötta på följande sätt: »Jag tror icke,
att indragningsmakten, då den endast har för avsikt att
inställa utgivandet av periodiska skrifter, vilka äro vådliga
för allmän säkerhet eller utan skäl och bevis förnärmande
personlig rätt eller av en fortfarande smädlig egenskap,
innefattar någon anledning att såsom motskäl åberopa Gud
Faders och Guds Sons i den Heliga skrift förekommande ord
om ljuset och dess flere ändamål; men jag tror, att
indragningsmakten, långt ifrån att hindra spridandet av det eviga
oförgängliga ljuset, snarare kan sägas ämnad till att utsläcka,
som det även i bibeln säges, ’Hin Ondes glödande skott.’»
Det kanske vackraste draget i Nils Månssons verksamhet
är hans nit för att allmogens barn skulle få god undervisning.
Född i ett fattigt hem, hade han själv fått känna på, vad det
vill säga att ha lust att lära men inte få. En gång, när hans
vänner i Stockholm ställde till en stor avskedsfest för honom,
tackade han för vänligheten men tillade: »I stället för att
äta och dricka för ’Skumpen’, så skjut ihop något, som jämte
hans eget ringa understöd kan sätta honom i tillfälle att
inrätta en skola i sin hembygd!» Han tog ett papper och
tecknade själv 100 kronor; andra skrevo på mindre belopp, och
på det viset kom Nils Månssons skola till.
Ett bevis på hur en god människa kan verka ännu efter
sin död fick man under 1840 års riksdag, då
nykterhetsaposteln framför andra, prosten Wieselgren, i ett
nykterhetstal till bönderna med Nils Månssons spanska rör i handen
»hälsade dem under tårar från den hädangångne, vars sista
ord till Wieselgren varit, att han måtte till hans landsmän
frambära hans varning mot starka drycker. Detta gjorde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
