Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En vitter storhetstid
- Götiska förbundet
- Per Henrik Ling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
institutioner, och i sin stora beskrivning över Ydre härad har
han ägnat dem en vältalig saknadens runa. Där prisar han
sin hemort, därför att »den gode Guden försett den med Sina
yppersta gåvor, däribland icke minst avlägsenheten från
världens flärd och alltid skiftande, aldrig upphörande dårskaper».
För övrigt är att säga om »Ydredrotten», såsom Rääf
kallades, att han för hela sin hemtrakt var som en far, alltid
hjälpsam med råd och dåd.
*
Med sina bullrande, »yverborna» kraftprestationer verkade
göterna irriterande på lugnare och besinningsfullare naturer.
Så skriver Trolle-Wachtmeister år 1816 i sin dagbok: »Om
nordiska kraften vore så stark som nordiska högfärden och
nordiska skrytet, så vore det ingen nöd med oss här i
björnlandet.» Han var hjärtans led vid denna eviga »’nordiska kraft’,
varmed vi i vårt jämmerliga tillstånd nu var dag mer och mer
själva besjunga oss. Vad jag för det närvarande känner
verkligt nordiskt är högfärd, skryt och misshushållning, och det
i alla klasser. Jag hör, att i de två förstnämnda egenskaperna
skola våra nya bröder, norrmännen, vara ändå mera nordiska
än vi.»
Den kvicke och elake Palmær talar om »den skrytsamma,
try-par-armade götiskheten, som, rusig av forntidens mjöd,
ville komma oss att blunda för nutidens vanmakt».
Även Tegnér, som dock själv tillhörde Götiska förbundet,
reagerade bestämt mot »Gothomaniens råa osmaklighet och
rytande oljud». Han kunde icke vara med om »att i poesien
en utdöd mytologi och några halvbarbariska kraftord skulle
ersätta bristen på geni och uppfinning». År 1824 skriver han
till en själsfrände: »Mången ung man förlyfter sig nu på
Tors hammare, som med behag och framgång kunnat föra
ett lättare vapen. Man vill ej skyllra med mindre än kanon,
och därföre vill exercisen ej rätt lyckas.»
Den mest »urgötiske» av alla göter var
Per Henrik Ling,
»asabarden och kämpen», som han nämndes av sin samtid.
För honom blevo kroppsliga idrotter och diktning till ett;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0286.html
