Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viset kunde hundratals gårdar få sin gröda förstörd. Och ur
sumpmarkerna uppstego sedan febersjukdomar, som angrepo
befolkningen i trakten.
Men även när det icke gick så illa, var det mycket, som
icke var bra i bygderna kring Hjälmaren. Ofantliga områden
utgjordes av sankmarker, som icke buro andra foderväxter
än kraftlös starr. Och ändå bestod jordmånen av fruktbar
mylla. Vilken vinst, om man skulle kunna torrlägga
sankmarkerna och förvandla dem till åker!
Men att bara gå och klaga och önska hjälper inte. Vem
skulle börja att göra något för allas bästa? Lyckligtvis fanns
det framsynta män, som ställde sig i spetsen och började
arbeta på att få ihop medel till att sänka Hjälmarens yta.
För den sakens skull måste man fördjupa Hjälmarens
båda avlopp: Eskilstunaån och Hjälmare kanal. Det var vad
som behövdes för att icke blott vinna ny, bördig åkerjord
utan även skydda vad man redan ägde.
Men de flesta strandägarne drogo sig för de stora kostnaderna.
Ett mindretal vågade dock risken och sammanslöt sig
till ett bolag för sjösänkning. Men mer än en gång höll
klenmodigheten på att få makt även med dem, när de fingo höra
den ene »praktiske och förståndige» mannen efter den andre
kalla hela företaget för vanvett. Lyckligtvis kunde man dock
inte neka till att det fanns folk med praktiskt förstånd även
bland bolagets män. För dem lyckades det att hålla ihop
det hela och att småningom få andra med i bolaget.
Företaget hade emellertid även direkta fiender.
Förslaget att minska djupet i Hjälmaren skrämde upp
fartygsägare och sjöfarande från Örebro. Stadens myndigheter
sökte förhindra sjösänkningen och anförde en »vitterfaren
sjömans» försäkran, att redan nu vore Hjälmaren ytterst
besvärlig att befara. Ja, »om sjöfarten på oceanen vore
jämförelsevis lika svår som på Hjälmaren, skulle icke ens en
tiondel av där framgående fartyg någonsin hinna sin
bestämmelse», påstod den »vitterfarne». Hur betänkligt vore
det icke då att ytterligare försvåra samfärdseln på den
farliga sjön!
Olycksspådomarna förmådde emellertid icke hindra det
stora företaget. Bolaget fick av staten tillstånd att utföra
det och erhöll ett penninglån till hjälp men ålades att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
