Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Husdjursskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
springa fritt omkring, så att de blevo halvt förvildade.
Uppsala läns hushållningssällskap kallade dem »Upplands
vilddjur», och landshövdingen talade om hur dessa »skadedjur»
förorsakade »de allmänna vägarnas förstöring genom bökande».
Närgångna voro de och ohyfsade på alla sätt. »De trivdes
väl i den mån de ofredade grannen» och betedde sig över
huvud taget så, att »man skulle kunna tro dem vara, såsom
fordomdags, ’besatta’». Mest höllo de dock till på trädan,
där deras trynen tjänstgjorde som plogar och de gjorde vad
de kunde för att utrota ogräset.
I och med uppsvinget inom mejerirörelsen började
emellertid den länge försummade svinaveln gå framåt igen.
Man kom nämligen snart under fund med att svinskötseln
gav det ekonomiskt bästa utbytet av de massor av
skummjölk, som uppstå vid smör- och ostberedningen. Men
även vid många av de små jordbruken är svinskötseln
en av de bästa inkomstkällorna. Rasen har också på senare
tid väsentligt förbättrats genom import av engelska djur,
som producera ofantligt mycket både mera och bättre fläsk
än de genom vanskötsel förkrympta och vanställda inhemska
djuren. Det är svinavels- och galtföreningar, som
man i första hand har att tacka för detta uppsving.
Fåret är ett husdjur, som också avtagit betydligt i
antal under tidernas lopp; men i motsats till svinbeståndet
är fårstocken allt fortfarande stadd i minskning, beroende
på svårigheten att få någon lönande avsättning för den
grova ullen efter den svenska lantrasen. Tillbakagången
sammanhänger också därmed, att tillgången på betesmark
kringskurits i samma mån nyodlingen fortgått och
skogsvården förbättrats. De försök, som gjorts med importerade
finulliga och köttrikare raser, ha i allmänhet ej givit något
gott resultat, ty dessa djur äro mycket ömtåligare och mindre
förnöjsamma än den svenska lantrasen.
Getaveln har numera betydelse egentligen blott i de
större skogsområdena, isynnerhet i Norrland, samt för
småbrukare. Den skada, som de annars förnöjsamma djuren
göra på skogen, är förnämsta orsaken till att getaveln gått
tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
