Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dammi qualche cosellina!
Muojo di fame, Eccelenza!
Dammi un mezzo![1] Muojo di fame.’
’Nej, kanaljer, gån åt fanders!
Skall jag plundras alla dagar?
Gån er väg, ty eljest ...’
Här jag gör stor gest med käppen,
rynkar pannan, sträng och bister,
liksom Zeus, när han vill skrämma
glade gudar i Olympen.
Gå de nu? — Ack nej, de skratta,
skratta överljutt och följa
troget med mig hela gatan
bortom Trinità dei Monti,
äta under tiden semlor,
kasta lyror med bajocker,[2]
stanna då och då och ropa:
’Dunque addio,[3] Eccelenza!
Muojo di fame ... dunque addio!’
Nå, hur slutar det? — Till slut, jo,
få de alla mina slantar
och så goda ord på köpet,
och jag ber dem passa på mig,
när härnäst jag går till Pincio
vägen över Spanska trappan.»
»Då hör jag
en soloröst begynna,
som tränger genom valven
och fyller dem med välljud,
en röst, så genomskinlig,
så färglöst klar och sällsam,
så underbar, att aldrig
jag ännu hört dess like.
— — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
